Riksgäldskommentar

Om det krävs över- eller underskott i statens primära saldo för att stabilisera skulden som andel av BNP beror på statsskuldens storlek, räntenivån och hur snabbt ekonomin växer.

Analysen i denna Riksgäldskommentar visar att utvecklingen sedan senaste millennieskiftet har varit gynnsam för statsfinanserna. Statsbudgeten har då kunnat uppvisa ett primärt budgetunderskott av storleken 0,5 procent av BNP utan att skulden har ökat som andel av BNP. Det fanns därmed ett utrymme för staten att sänka skatter eller höja utgifter utan att behöva finansiering. Det är endast på 60-talet som förhållandena för statsskulden varit lika gynnsamma.

Författare till ”Makroekonomiska förutsättningar för statsskuldens utveckling” är Tora Bäckman.

Riksgäldskommentar nr 1 2024: Makroekonomiska förutsättningar för statsskuldens utveckling

Statsskulden fyller en viktig funktion i samhällsekonomin på flera sätt. Det är vanskligt att tala om en optimal storlek på skulden, men såväl en alltför låg som en alltför hög skuld kan innebära utmaningar.

För förvaltningen av statsskulden finns det flera skäl att analysera förutsättningarna på lång sikt. Till exempel eftersom större förändringar ibland inte blir synliga förrän längre fram i tiden. Men också för att se vilka typer av strategival som kan följa av dessa förändringar. Denna kommentar beaktar därför tre scenarier för skuldens utveckling och förvaltning fram till 2034, givet dagens finanspolitiska ramverk och Riksgäldens riktlinjer och strategi.

Författare är Mårten Bjellerup och Julia Rådahl.

Riksgäldskommentar nr 3 2023: Förutsättningar för skuldförvaltning på lång sikt

Mot bakgrund av den höga inflationen har flera centralbanker stramat åt penningpolitiken med höjda styrräntor och minskade obligationsköp. Det har fått räntor att stiga, inte minst i Europa. Om inflationen överraskar ytterligare på uppåtsidan, blir kvar på höga nivåer och räntorna stiger snabbare kan högt skuldsatta länder få problem, såväl länder med hög offentlig skuldsättning (exempelvis Italien) som länder med hög privat skuldsättning (exempelvis Sverige).

I denna analys är fokus på länder med hög offentlig skuldsättning. Blir tillväxten dessutom låg kan länderna hamna i en situation liknande skuldkrisen för drygt 10 år sedan. Ett sådant scenario skulle få stora negativa effekter och sprida sig även till Sverige.

Här kan du läsa hela Riksgäldskommentar nr 2 2023: Effekterna av högre räntor i europaområdet - vad blir påverkan på Sverige?

Denna Riksgäldskommentar återger en del av resultaten i den analys som Blix Grimaldi och Hirvonen (2023) gjort av Riksgäldens repofacilitet under två årtionden, från och med 2002 till och med 2021.

Ett huvudsyfte med Riksgäldens repofaciliteter är att bidra till en välfungerande och likvid statspappersmarknad. Användningen av Riksgäldens repofacilitet, mätt som utlånade volymer av nominella statspapper, ökar i perioder när marknadens funktion försämras.

Här kan du läsa hela Riksgäldskommentaren nr 1 2023: Två årtionden med Riksgäldens repofacilitet

Entreprenadformen OPS innebär att ett privat företag får i uppdrag att exempelvis genomföra ett statligt infrastrukturprojekt, som sedan återbetalas av staten. I Sverige har det inte varit så vanligt. Ett av få exempel är Nya Karolinska Sjukhuset, NKS. Utanför Sverige har OPS varit mer vanligt, i till exempel Storbritannien, Nederländerna och Frankrike.

Förespråkare av OPS menar att incitamentsstrukturen i en OPS ger samhällsekonomiska effektivitetsvinster. I en OPS förskjuts även ett projekts återbetalning. Därmed belastas inte statens budget i närtid, vilket kan framstå som lockande för beslutsfattare.  

Men möjliga fördelar är osäkra och nackdelarna överväger, konstaterar Riksgäldens ekonomer i sin kommentar. Transparensen kring beslut blir sämre och finansieringen blir dyrare eftersom privata aktörer har en lägre kreditvärdighet än staten. Flera empiriska studier som har genomförts tycks också stödja denna slutsats. I Storbritannien har man till exempel upphört att använda OPS.

Författarna avslutar sin kommentar med att avråda staten från att använda OPS.

Här kan du läsa hela kommentaren

Riksgälden har de senaste åren kunnat sänka
myndigheternas samlade kostnader för valutaväxlingar genom bättre priser i de
statliga ramavtalen för utlandsbetalningar samt införandet av en
valutakoncernkontomodell för bättre samordning av myndigheternas
valutabetalningar. En lika väl fungerande och effektiv likviditetsstyrning som
används för svenska kronor tillämpas nu även för myndigheternas
valutabetalningar genom en valutakoncernkontolösning (VKK).

Riksgäldskommentar 1-2021: En effektivare hantering av myndigheternas valutabetalningar

Riksgälden tar regelbundet fram oberoende prognoser på nettolånebehovet. Dessa prognoser fyller en viktig funktion i arbetet med att ta fram Riksgäldens låneplaner för hur mycket pengar staten behöver låna för att täcka sin verksamhet. 

I Riksgäldskommentar 2 2020 reder ekonomerna Sofia Nilsson och Elin Stenbacka på avdelningen Ekonomisk analys ut vad statens nettolånebehov är och hur det uppstår.

Med träffsäkra prognoser kan Riksgälden planera och hantera upplåningen på ett sätt som bidrar till att minime­ra den långsiktiga kostnaden för statsskulden. Prognosernas träffsäkerhet har ökat de senaste åren, trots en del utmaningar i prognosarbetet. Framför allt har kapitalplaceringar på skattekontot varit en osäkerhetsfaktor.

Riksgäldskommentar: Statens nettolånebehov mäter statens kassaflöde

Utvärderingen är gjord av Mattias Bruér, senior ekonom på Riksgälden.

Riksgäldskommentar 1 2020: Prognosutvärdering 2013-2018