Garantiprogrammet

Banker, bolåneinstitut och vissa kreditmarknadsbolag hade 2009-2011 möjlighet att avtala med staten om garantier för en del av sin upplåning.

Det innebar förenklat att staten mot en avgift lovade att träda in om institutet inte kunde betala sina långivare.

Syftet med garantiprogrammet var att underlätta bankernas och bolåneinstitutens upplåning och minska deras lånekostnader under finanskrisen som bröt ut 2008. Åtgärden förbättrade förutsättningarna för företag och hushåll som behövde låna pengar. Programmet stängde för nyteckning 2011 och i maj 2015 återbetalades det sista garanterade lånet.

Garantiprogrammet begränsat i tid och belopp

Garantiprogrammet var en kortsiktig åtgärd och gällde till och med den 30 juni 2011. Regeringen förlängde programmet fem gånger. Som mest uppgick utställda garantier i programmet till 354 miljarder kronor (i juni 2009).

Gränsen för hur stort garantiprogrammet fick bli var som mest 1500 miljarder kronor. Programmet omfattade skuldförbindelser med en löptid som översteg 90 dagar, men inte mer än fem år. För löptider på mellan tre och fem år fanns en begränsning på ett totalt belopp på högst 500 miljarder kronor.

Institut med säte i Sverige

Banker och bolåneinstitut med säte i Sverige kunde ta del av garantin. För att få garanti krävdes minst 8 procents kapitaltäckning.

Upplåning som omfattades

Garantiprogrammet avsåg i princip alla typer av lån i form av obligationer, bankcertifikat och vissa andra skuldförbindelser. De skulle ha en löptid på mellan 90 dagar och fem år. Komplexa och strukturerade produkter som till exempel aktieindexobligationer accepterades inte inom garantiprogrammet. Däremot fanns det inga restriktioner när det gällde att garantera lån utställda i annan valuta än den svenska.

Allmän information om det svenska garantiprogrammet