Myndigheters betalningar

Det är de banker som Riksgälden tecknat ramavtal med som förmedlar merparten av de statliga betalningarna. Flödet av pengar går via statens centralkonto i Riksbanken som administreras av Riksgälden.

Ramavtalen för betalningstjänster är en av grundbultarna i betalningsmodellen. Avtalen tecknas med affärsbanker och betalningarna sker via de betalningslösningar som finns på marknaden. Myndigheterna är skyldiga att följa avtalen och får inte använda andra betalningstjänster utan Riksgäldens medgivande.

Samhällsbetalningarna utgör cirka 90 procent av myndigheternas betalningar och består bland annat av skatt, transfereringar och pensioner. Myndigheterna har också betalningar kopplade till förvaltningen av den egna verksamheten, till exempel löneutbetalningar och fakturor för inköp av varor och tjänster.

Myndigheterna skickar och tar emot betalningar genom den eller de banker de har ramavtal med. Några få myndigheter har också rätt att göra betalningar direkt på statens centralkonto utan att gå via ramavtalsbankerna. Myndigheternas konton i ramavtalsbankerna är kopplade till statens centralkonto i Riksbanken. Därigenom kan Riksgälden hantera statens sammanlagda likviditetsbehov centralt.

Hur myndigheterna ska disponera och hantera sina pengar styrs även av betalningsförordningen och regleringsbrev från regeringen.

Pengar på bankkonton utanför modellen

Myndigheter kan efter regeringsbeslut förvalta pengar på bankkonton som inte är anslutna till statens centralkonto i Riksbanken. Det kan handla om donationer, fondmedel, deponerade medel, bidrag eller EU-medel. Idag finns det ungefär 1 300 bankkonton utanför den centrala likviditetshanteringen. Dessa pengar ingår därmed inte i den kvittning av statliga in- och utbetalningar som annars sker på statens centralkonto.