Planering inför resolution

Effektiv krishantering kräver omfattande planering och förberedelser. För att upprätthålla en beredskap och kunna hantera en bank eller ett annat institut som hamnar i kris bedriver Riksgälden ett omfattande planeringsarbete.

Read in English

Planeringen för hur Riksgälden ska hantera en bank eller ett annat institut i kris sker utifrån rättsliga ramar, samt policys och metoder som Riksgälden har tagit fram.

Planeringen följer en process där Riksgälden bedömer om ett krisdrabbat institut bör hanteras genom resolution, hur det i så fall ska gå till och om det kommer kunna göras på ett ordnat sätt. Processen kan delas in i fyra steg, se nedan.   

Det är bara om Riksgälden bedömer att konkurs eller likvidation skulle kunna leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet som vi planerar för resolution för institutet i fråga.

Planeringsprocess

Resolutionsprocessens 4 steg: 1-Analys av verksamheten, 2-Bedömning av behovet av resolution, 3-Fastställa resolutionsstrategi, 4-Bedömning av resolutionsbarhet

För utförlig beskrivning av de olika stegen i planeringsprocessen, klicka på plus-tecknen nedan.

Planeringsprocess resolution

Planeringen utgår från den verksamhet som institutet bedriver. Riksgälden börjar därför med att inhämta information och kartlägga institutet. Bland annat analyserar vi om institutet bedriver så kallade kritiska verksamheter. Det vill säga verksamheter som sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet om de upphörde. Kritisk verksamhet identifieras med stöd av ett särskilt analysramverk.

Förekomsten av kritiska verksamheter är en avgörande faktor för att bedöma om institutet behöver hanteras genom resolution eller inte i steg 2. Det kan också ha betydelse för hur Riksgälden utformar institutets resolutionsstrategi i steg 3.

Huvudregeln är att fallerande institut ska hanteras genom konkurs eller likvidation. Det är bara om Riksgälden bedömer att konkurs eller likvidation skulle kunna leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet som vi planerar för resolution enligt steg 3. Därför prövar vi först om institutet kan hanteras genom konkurs eller likvidation. Prövningen görs utifrån resolutionsändamålen och är i grunden en bedömning av om institutet kan anses vara systemviktig eller inte.

Den bedömning som görs i planeringen är i princip samma bedömning som Riksgälden ska göra i en faktisk kris. Vid en faktisk kris ska Riksgälden avgöra om det ligger i det allmännas intresse att försätta ett fallerande institut i resolution. Både i planeringen och vid kris utgår bedömningen från resolutionsändamålen.

Resolutionsändamålen preciserar de intressen Riksgälden ska värna i sin krishantering:

  1. Säkerställa att kritiska verksamheter upprätthålls,
  2. undvika betydande negativa effekter på den finansiella stabiliteten,
  3. skydda offentliga medel,
  4. skydda insättare och investerare, och
  5. skydda kundmedel och kundtillgångar.

Riksgälden är inte bunden av den bedömning som görs i planeringen. Om omständigheterna på ett avgörande sätt är annorlunda i en faktisk kris kan Riksgälden försätta ett institut i resolution trots att vi i planeringen bedömt att det behovet inte fanns.

För de institut som i planeringen bedöms som systemviktiga fastställer Riksgälden i nästa steg en resolutionsstrategi. Strategin utformas med hänsyn till hur institutets verksamhet ser ut och innefattar följande ställningstaganden:

  • Vilket eller vilka av resolutionsverktygen och övriga resolutionsåtgärder som ska tillämpas i resolution.
  • Var – om det rör sig om en företagsgrupp – verktygen och åtgärderna ska användas i gruppen (antingen endast på moderbolagsnivå, så kallad ”single point of entry”, eller i flera av bolagen som ingår i gruppen, så kallad ”multiple point of entry”).
  • Om hela institutets verksamhet behöver hanteras genom resolution eller om delar som inte anses vara kritiska, kan lämnas kvar för att avvecklas genom konkurs eller likvidation.

För samtliga institut som Riksgälden planerar för att hantera genom resolution är den föredragna strategin att det så kallade skuldnedskrivningsverktyget tillämpas som enda verktyg. För grupper är planen att försätta endast moderföretaget i resolution (single point of entry), vilket innebär att gruppen hålls intakt och dess samlade förluster och återkapitaliseringsbehov hanteras genom tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget i moderbolaget. Riksgälden kontrollerar institutet till dess att resolutionen avslutas. Därefter återlämnas kontrollen av institutet till de nya ägarna, det vill säga de borgenärer som fått sina skulder konverterade till aktier. Länk till tillämpningsrapport om skuldnedskrivningsverktyget finns på sidan Vägledning för resolutionsbarhet.

För de mellanstora instituten omfattar Riksgäldens planering även ett alternativ till den föredragna strategin. Alternativet bygger på att skuldnedskrivningsverktyget tillämpas i kombination med det så kallade broinstitutsverktyget. Denna strategi innebär att det fallerande institutets verksamhet i sin helhet förs över till ett broinstitut genom en aktieöverlåtelse. Även enligt denna strategi hanteras institutets behov av återkapitalisering och förluster genom skuldnedskrivningsverktyget. Broinstitutet kontrolleras av Riksgälden som har två år på sig att rekonstruera och avyttra verksamheten, alternativt avveckla den.

I det sista steget i planeringsprocessen utvärderar Riksgälden om resolution, enligt den fastställda strategin, är genomförbar och trovärdig. Det gör vi genom att utvärdera om resolutionsstrategin kan genomföras utan att det uppstår allvarliga störningar i det finansiella systemet. Mer precist handlar det om att bedöma om det finns några väsentliga hinder mot att upprätthålla institutets finansiella och operativa kontinuitet i resolution. Bedömningen görs genom att institutet utvärderas mot de särskilda krav, riktlinjer och vägledningar som Riksgälden tillämpar i sin resolutionsplanering, bland annat:

Förenklad planering för mindre institut

För institut som Riksgälden bedömer kan hanteras genom konkurs eller likvidation utan betydande inverkan på det finansiella systemet eller ekonomin i stort, krävs mindre omfattande planering. Dels kan vissa moment i planeringen göras mindre detaljerad eller utelämnas helt, dels behöver inte planeringen uppdateras lika ofta. 

Möjligheten för Riksgälden att tillämpa förenklad planering baseras på andra regler än de som styr planeringsprocessen för resolution. Den prövning som ska göras enligt reglerna om förenklad planering utgår från en kvantitativ modell med fasta tröskelvärden för när förenklad planering inte får tillämpas. Detta gör att det kan förekomma fall där ett institut – trots att det bedömts kunna hanteras genom konkurs eller likvidation – ändå inte kan bli föremål för förenklad planering.

Riksgäldens prövning för om ett institut kan omfattas av förenklad planering görs på följande sätt:

  • Först görs en kvantitativ bedömning baserad på den poängsättning som Finansinspektionen utför som en del av sin tillsyn och som mäter institutens systembetydelse (så kallade O-SII-poäng). Institut med mer än 105 O-SII-poäng kan inte komma i fråga för förenklad planering.
  • För institut med mindre än 105 O-SII-poäng görs därefter en kompletterande kvalitativ bedömning. Om denna bedömning visar att institutet kan avvecklas genom konkurs eller likvidation utan betydande inverkan på det finansiella systemet eller ekonomin i stort tillämpas förenklad planering.

Planeringen sammanfattas i resolutionsplaner

Planeringen för alla institut, oavsett om de ska hanteras genom resolution eller genom att försättas i konkurs eller likvidation, sammanfattas i en resolutionsplan för respektive institut. För de institut som Riksgälden planerar att hantera genom resolution uppdateras planerna årligen. Riksgälden fattar som utgångspunkt besluten om dessa planer i december varje år.

För institut som vi bedömer kan avvecklas genom konkurs eller likvidation och som är föremål för förenklad planering är planerna betydligt mindre omfattande och resolutionsplanerna uppdateras och beslutas vart tredje år.

Banker och institut rapporterar in uppgifter

För att Riksgälden ska kunna förbereda för en effektiv krishantering och ta fram resolutionsplaner krävs information från bankerna och instituten. Alla banker och institut som omfattas av regelverket, även de som inte bedöms som systemviktiga, är skyldiga att skicka in den information som Riksgälden behöver för att upprätta resolutionsplanerna.

Information till banker och institut som ska rapportera in uppgifter

Förteckning över berörda banker och institut

Finansinspektionen tillhandahåller en förteckning över de företag som omfattas av lagen (2015:1016) om resolution. Förteckningen omfattar en rad olika företagskategorier. Det är dock endast instituten i listan, det vill säga bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag, som berörs av rapporteringskravet.

Till FI:s förteckning

Relaterat innehåll

Pressmeddelande 2022-12-19: Beslut om resolutionsplaner och MREL Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) Rapportera in uppgifter inom resolution EU-kommissionens delegerade förordning om förenklade skyldigheter