Avslutade garantier och lån

När ett lån betalats tillbaka avslutas också Riksgäldens åtagande. Dessutom kan riksdag och regering besluta om att stänga eller öppna garantiprogram.

Avslutade garantier och lån

Riksgälden ansvarade mellan december 2012 och mars 2014 för den svenska statens del av ett villkorat lånelöfte till flygbolaget SAS. Lånelöftet avslutades på SAS begäran den 4 mars 2014.

Regeringen beslutade i december 2012 efter godkännande av riksdagen att delta i lånelöftet tillsammans med ett antal banker, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt norska och danska staten. Lånelöftet gav initialt SAS rätt att låna upp till totalt 3,5 miljarder kronor förutsatt att vissa villkor var uppfyllda. Riksgäldens andel var 21,4 procent.

Beloppet reducerades successivt i samband med att SAS sålde tillgångar. Per den 31 december 2013 hade lånelöftet minskat till totalt 1,8 miljarder kronor. SAS utnyttjade aldrig möjligheten att låna. Enligt avtalet skulle lånelöftet ha upphört den 31 mars 2015.

Riksgälden tecknade i december 2010 ett avtal med Volvo Personvagnar om en statlig kreditgaranti för ett utvecklingslån i Europeiska investeringsbanken. Garantin upphörde när Volvo betalade tillbaka lånet till EIB i december 2012.

EIB fick i samband med finanskrisen 2008 utökade möjligheter att bidra med finansiering till den europeiska fordonsindustrin. Den svenska regeringens syfte med garantin till Volvo var att långsiktigt stärka forskning, utveckling och produktion i Sverige.

Volvos låneram gav möjlighet att låna maximalt 3,55 miljarder kronor i EIB. Lånet skulle betalas ut under perioden 2011 till och med 2013 och vara helt återbetalt 2017. När bolaget löste lånet hade 2,62 miljarder kronor betalats ut.

Volvo betalade tillbaka lånet till EIB i förtid efter att ha ingått ett nytt låneavtal med China Development Bank.

Swedavia AB, ett statligt bolag som äger, driver och utvecklar flygplatser, hade fram till den 28 mars 2013 lån hos Riksgälden.

Lånen gavs ursprungligen till Luftfartsverket. När verkets flygplatsverksamhet bolagiserades den 1 april 2010 fördes de över till Swedavia. Regeringen beslutade då att bolaget skulle betala tillbaka lånen stegvis under tre år eller omvandla dem till lån på den öppna marknaden.

Samtliga Swedavias lån hos Riksgälden var återbetalda den 28 mars 2013.

Under 2012 avvecklades Botniabanan AB och Trafikverket övertog bolagets lån hos Riksgälden. Låneramen var då 16,5 miljarder kronor.

Riksgälden ställde ut låneramen till Botniabanan 2001 på uppdrag av regeringen. Innan dess garanterade vi det statliga bolagets upplåning genom kreditgarantier.

Riksgälden utfärdade 1996 en kreditgaranti till det ryska bolaget A/O Dom Shvetsii.

A/O Dom Shvetsii förvaltar fastigheten "Sverigehuset" i Sankt Petersburg i Ryssland. Bolaget samägs av CA fastigheter, den svenska staten och Sankt Petersburgs stad. Kreditgarantin avsåg bolagets lån hos Svensk Exportkredit AB för finansieringen av upprustning av fastigheten.

Kreditgarantin uppgick från början till 100 miljoner kronor. I takt med att bolaget amorterade de underliggande lånen minskade det garanterade beloppet. Lånen återbetalades i sin helhet i början av 2016 och statens garantiåtagande upphörde därmed.

Sverige ger ibland lån direkt till enskilda länder. Riksgälden har tidigare hanterat lån från Sverige till Island respektive Irland, vilka båda återbetalades innan lånens ordinarie förfallodatum, samt en låneram till Lettland som landet inte utnyttjade.

Riksgälden hanterar lån till andra länder på uppdrag av regeringen, efter det att riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om lånen.

Lån till Irland

I maj 2012 signerade Sverige och Irland avtal om ett lån på högst 600 miljoner euro. Regeringen beslutade om utlåningen efter bemyndigande av riksdagen och gav Riksgälden i uppdrag att betala ut och handlägga lånet.

Sveriges lån till Irland gavs under villkor att landet följde det program som Internationella valutafonden och EU satt upp i samband med sin stödutlåning till Irland. Även Storbritannien och Danmark lånar ut pengar till Irland under förutsättning att landet följer stödprogrammet.

Lån i fyra delar

Lånet till Irland betalades ut i fyra delar om 150 miljoner euro vardera. I juni 2012 betalade Riksgälden ut 150 miljoner euro av lånet. I november gjorde vi en andra utbetalning om 150 miljoner euro. I juni och november 2013 betalade vi ut de tredje och fjärde delarna av lånet. Utbetalningarna gjordes efter att Internationella valutafonden och EU godkänt översynerna av Irlands stödprogram.

Lånet från Sverige uppgick till 600 miljoner euro och skulle vara helt återbetalt år 2022.

Återbetalning i förtid

I december 2017 gjorde Irland en förtida återbetalning och löste därmed lånet efter att landet haft en positiv ekonomisk utveckling och då även kunde dra nytta av det fördelaktiga ränteläget.

Lån till Island

I slutet av 2009 betalade vi ut den första delen av ett lån till Island. Riksdagen hade i början av samma år bemyndigat regeringen att besluta om lånet. Lånet var ett tillägg till Internationella valutafondens samordnade insatser för att stötta den isländska ekonomin.

Lånet från Sverige gavs tillsammans med lån från Norge, Danmark och Finland. Utbetalningar av lånen från de nordiska länderna fick göras på villkor att Island uppfyllde de krav som Internationella valutafonden satt upp i sitt låneprogram. Även Färöarna och Polen ställde upp med lån till Island.

I juli 2014 löste Island sina lån från Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Lån i fyra delar

Låneavtalet mellan den svenska och den isländska staten om 495 miljoner euro undertecknades i juli 2009. Riksgälden fick i uppdrag att ställa ut och handlägga lånet som skulle betalas ut i fyra delar. Enligt det ursprungliga avtalet kunde Island begära utbetalning av lånet till och med slutet av 2010. I augusti 2011 enades parterna om att förlänga tillgänglighetsperioden till slutet av 2011. I december 2011 hade vi betalat ut hela lånebeloppet. Lånet skulle vara helt återbetalt i slutet av 2021.

Återbetalning i förtid

Under första delen av 2012 gjorde Island två förtida återbetalningar om 102 respektive 188 miljoner euro på lånet från Sverige. Island löste sedan den återstående delen av lånet i juli 2014 efter att ha gjort en lyckad större emission av statsobligationer i euro. Samtidigt löste Island också lånen från Norge, Danmark och Finland.

Lån till Lettland

De nordiska länderna och Estland förband sig att under 2010 gemensamt bidra med lån till Lettland om sammanlagt 1,9 miljarder euro. Sveriges del av lånet omfattade högst 720 miljoner euro. Då avtalet löpte ut i december 2011 hade Lettland inte utnyttjat något av lånet.

Nordiska investeringsbanken (NIB) ägs gemensamt av de nordiska och baltiska länderna. Syftet är att främja hållbar tillväxt hos medlemsländerna genom att   tillhandahålla långsiktig finansiering till utvalda projekt.

Nordiska investeringsbanken bildades 1976 för att stärka och utveckla det nordiska samarbetet.

Riksgälden fick i uppdrag av riksdag och regering att ställa ut kreditgarantier för två av investeringsbankens utlåningsportföljer – Projektinvesteringslån och Miljöinvesteringslån. Kreditgarantierna avslutades den 31 juli 2020.

Projektinvesteringslån

Riksgälden beviljade redan 1982 en kreditgaranti till NIB för bankens utlåning till projektinvesteringar utanför Norden. Syftet med denna lånefacilitet var att främja internationalisering av olika branscher och industrier. De projekt som finansierades genom lånefaciliteten skulle vara av ömsesidigt intresse för medlemsländerna och för mottagarlandet.

Utlåningen skedde direkt till enskilda projekt eller via finansiella intermediärer som förmedlar lån inom framförallt sektorerna infrastruktur, energi, telekom, miljö och tung industri.

Portföljens låneram uppgick till 4 miljarder euro. Investeringsbankens medlemsländer garanterade 90 procent av förlusterna på varje lån upp till ett belopp om totalt 1,8 miljarder euro. Garantiåtagandet för svenska staten var begränsat till 671 miljoner euro.

Miljöinvesteringslån

Riksgälden utfärdade en kreditgaranti till programmet för miljöinvesteringslån 1995. Programmet omfattade lån för finansiering av viktiga och prioriterade miljöprojekt i Nordens närområde, bland annat i Polen, Ryssland, Ukraina och Belarus. Den totala projektramen uppgick till 300 miljoner euro, varav den svenska staten hade ett åtagande om högst 104 miljoner euro.