Frågor och svar

Om den bank eller det finansiella institut där du har satt in dina pengar går i konkurs, kommer staten betala tillbaka de pengar du hade innestående upp till 1 050 000 kronor per bank eller institut. Om ni är flera personer som delar ett konto, räknas det som 1 050 000 kronor per person. Om du har pengar insatta på flera olika konton i samma bank, så räknas det per bank.

Banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag (institut) med tillstånd från Finansinspektionen att ta emot kunders pengar på konto omfattas automatiskt av insättningsgarantin. Garantin är obligatorisk för dessa institut.

Här kan du söka på institut och konton som omfattas av insättningsgarantin.

De insättningar du har gjort i ett anslutet institut som får tillståndet indraget omfattas fortfarande av insättningsgarantin.

Insättningsgarantin innebär att du får ersättning av staten om den bank eller det institut där du har dina pengar går i konkurs eller om Finansinspektionen beslutar att insättningsgarantin ska träda in. Garantin gäller också om staten hanterar ett krisdrabbat institut genom så kallad resolution.

När insättningsgarantin träder in kontaktar vi dig och ser till att du får din ersättning utbetald. Det är bara om du vill ansöka om tilläggsbelopp som du behöver kontakta oss (se fråga 5).

Läs mer om utbetalning av ersättning

Läs mer om resolution

Insättningsgarantin ersätter kapital och upplupen ränta upp till 1 050 000 kronor per person och institut. Man kan också ansöka om ett tilläggsbelopp (upp till 5 miljoner kronor) för insättningar som är kopplade till vissa livshändelser, till exempel försäljning av bostad. Ansökan om tilläggsbelopp görs först efter att ett ersättningsfall har inträffat.

Ersättningsbeloppet på 1 050 000 kronor gäller för insättare i Sverige. Om du har pengar på konto i en filial till ett svenskt institut i ett annat EU-land är det filiallandets ersättningsbelopp som gäller, till exempel 100 000 euro i Finland. För filialer i Norge gäller motsvarande 100 000 euro.

Om du har mer än 1 050 000 kronor i ett institut kan du i vissa fall ha rätt till ett tilläggsbelopp på upp till 5 miljoner kronor. Det kan gälla om insättningar gjorts på ditt konto som avser försäljning av privatbostad, skadeståndsersättning, försäkringsutbetalning, skadeersättning, upphörande av anställning, bodelning, pension, sjukdom, invaliditet eller dödsfall. Tilläggsbeloppet gäller i 12 månader från att insättningen gjorts.

Du kan ansöka om tilläggsbeloppet först efter att ett ersättningsfall inträffat. I ansökan ska du visa att insättningen avser en sådan händelse som ger dig rätt till ett tilläggsbelopp och att insättningen gjorts inom de senaste 12 månaderna.

Insättningsgarantin gäller per person och institut. Har du konton i flera olika anslutna institut så omfattas du upp till det maximala beloppet i vart och ett av instituten.

Insättningsgarantin gäller per person och institut. Om ett konto är öppnat i två eller flera personers namn räknas varje person för sig.

Exempel: Två personer delar på ett konto. De kan få upp till 1 050 000 kronor var från deras gemensamma konto. Har personerna ytterligare konton i samma institut kan de ändå inte få ut mer än 1 050 000 kronor per person.

Insättningsgarantin gäller för privatpersoner, företag och andra juridiska personer (till exempel dödsbon). Finansiella institut, landsting, kommuner och statliga myndigheter kan dock inte få ersättning.

Ett klientmedelskonto är ett konto där pengar satts in av exempelvis en advokatbyrå eller ett värdepappersbolag för flera kunders räkning på samma konto. Huvudregeln för ett klientmedelskonto är att de bakomliggande ägarna till pengarna vardera kan få ersättning upp till det maximala beloppet.

Om du har pengar på konto i en filial till ett utländskt institut i Sverige är det insättningsgarantin i institutets hemland som gäller. Om den svenska insättningsgarantin är mer generös än hemlandets finns en möjlighet för det utländska institutet att ansluta sig till det svenska systemet. Mellanskillnaden skyddas då av den svenska insättningsgarantin.

Om du har pengar på konto i en filial till ett svenskt institut i ett annat EES-land har du rätt till ersättning från den svenska insättningsgarantin. För EU-filialer till svenska institut uppgår det högsta ersättningsbeloppet till det belopp som gäller i filiallandet, till exempel 100 000 euro i Finland. För svenska filialer i Norge gäller också 100 000 euro.

Dotterbolag omfattas av insättningsgarantin i det land där institutet är registrerat.

Från den 1 januari 2021 har det högsta ersättningsbeloppet på motsvarande 100 000 euro fastställts i svenska kronor till 1 050 000 kronor. Enligt det EU-direktiv som bestämmer det harmoniserade ersättningsbeloppet som ska gälla inom EES måste de länder som fastställer beloppet i annan valuta än euro vart femte år kontrollera att det nationella beloppet fortfarande uppgår till motsvarande 100 000 euro (differens får uppgå till högst 5 000 euro). Om beloppet avviker med mer än motsvarande 5 000 euro ska beloppet ändras.

Riksdagen beslutade den 25 mars 2020 att det högsta ersättningsbeloppet fortsatt ska uttryckas i svenska kronor men att det ska regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Beslutet innebär att Riksgälden kan anpassa det högsta ersättningsbeloppet till motsvarande belopp i EU-direktivet (100 000 euro) på grund av den omräkning som ska göras vart femte år.

En omräkning ska enligt EU-direktivet ske för första gången till den valutakurs som gällde den 3 juli 2020. Riksgälden har beslutat att det högsta ersättningsbeloppet skulle höjas till 1 050 000 kronor från och med den 1 januari 2021. Det tidigare beloppet var 950 000 kronor.

Trots en väl fungerande finansmarknad kan det finnas utmaningar med finansieringen av miljöinvesteringar med längre löptider på lånen.

För att kunna ta del av en garanti måste lånet uppgå till minst 500 miljoner kronor.

Staten delar risken med kreditgivaren och garanterar upp till 80 procent av lånet.

Kreditinstitut kan ansöka om riskavtäckning för lån till företag.

Industriinvesteringen ska ske i Sverige, samt uppfylla de angivna kriterierna i förordningen (2021:524) om statliga kreditgarantier för gröna investeringar.

Det framgår av den ansökningsblankett och bilagor som finns på vår webbplats.

Här hittar du ansökningsblankett och bilagor

Låntagaren betalar ränta till långivaren som vanligt. Långivaren betalar i sin tur en
garantiavgift till Riksgälden som är baserad på låntagarens kreditvärdighet i enlighet med förordningen (2021:524) om statliga kreditgarantier för gröna investeringar.

Den avgift som Riksgälden tar ut för en garanti under garantiordningen Kreditgarantier för gröna investeringar ska vara marknadsmässig. För Riksgälden innebär detta att garantiavgiften består av tre delar; en administrativ avgift, en avgift för förväntad förlust samt ett påslag för att säkerställa att garantiavgiften är marknadsmässig och att statligt stöd därmed inte föreligger. Det sistnämnda påslaget kallas nedan ”riskpremie”.

Den administrativa avgiften ska dels täcka de kostnader som Riksgälden har för att utfärda en garanti, samt ska den även täcka de löpande kostnader som Riksgälden har i samband med förvaltning av garantin under garantins löptid.

Den del av garantiavgiften som Riksgälden tar ut för statens förväntade förlust är baserad på kredittagarens kreditvärdighet. Väsentliga faktorer som även spelar in och påverkar storleken på avgiften för den förväntade förlusten är, bland annat, säkerheter och det garanterade lånets löptid och amorteringsstruktur.

Storleken på den riskpremie som Riksgälden ska ta ut, för att säkerställa att garantiavgiften är marknadsmässig, avgörs av kredittagarens kreditvärdighet. Bakgrunden till detta är att  Riksgälden behöver kompensera för den skillnad som föreligger mellan Riksgälden och privata aktörer när det kommer till kapitalkravsregler. Se förordningen (2021:524) om statliga kreditgarantier för gröna investeringar, 8 § för vidare information.

Administrativ avgift ska erläggas senast i samband med första utbetalning av lånet. 

Garantiavgiften erläggs i samband med första utbetalning av lånet, eller senast i samband med respektive låneutbetalning. 

Företagen som ska genomföra investeringen kommer att utvärderas utifrån tre perspektiv: Redbarhet, kreditvärdighet och miljöprövning av den aktuella investeringen.

Riksgälden kommer som utgångspunkt använda den av EU-kommissionen framtagna taxonomin som ett centralt verktyg för bedömningen. Se även programrapporten om miljöprövning som är framtagen i samarbete med Naturvårdsverket som ligger på Riksgäldens webb.

Programrapporten hittar du här

 Det finns inga generella begränsningar i det regelverk som styr Riksgäldens arbete med
de gröna kreditgarantierna.  

Ytterst är det riksdag och regering. Därutöver har de gett fyra myndigheter olika uppdrag:

• Finansdepartementet ansvarar för lagar och förordningar samt har ett övergripande ansvar.

• Finansinspektionen ansvarar för tillsynen av banker och institut samt ser till att de har tillräckligt med kapital.

• Riksbanken ansvarar för prisstabilitet och för att själva betalningssystemet fungerar, exempelvis genom att tillföra mer pengar.

• Riksgälden ansvarar för att hantera finansiella kriser som uppstår i banker och andra institut genom resolution, förebyggande statligt stöd och insättningsgarantin.

Även om myndigheterna samarbetar i det dagliga arbetet, så finns det också ett Finansiellt stabilitetsråd där företrädare för regeringen och myndigheter möts för att diskutera det finansiella läget.

Banker och institut är i första hand själva ansvariga för att verksamheten bedrivs ekonomiskt hållbart och utan att utsätta sig för överdrivna risker.

Om det inte skulle fungera, eller om händelser vi inte kunnat förutse i vår omvärld inträffar, har Riksgälden i uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten. Det gör vi främst genom:

• RESOLUTION Riksgälden tar över kontroll och förvaltning över en bank eller ett institut som är viktigt för att det ekonomiska systemet i Sverige ska fungera.
• INSÄTTNINGSGARANTIN En statlig garanti som innebär att den som satt in pengar på ett konto får tillbaka dem, även om banken eller institutet går i konkurs.
• FÖREBYGGANDE STATLIGT STÖD Tillfälligt stöd till banker eller institut som i grunden bedöms vara livskraftiga.

Under finanskrisen 2008 saknades det metoder för att hantera krisande banker och institut utan att skattebetalarna skulle stå för kostnaderna. Det nya ramverket som tagits fram på global nivå innebär att det i stället är aktieägarna och fordringsägarna som ska bära kostnaderna.

Det finansiella systemet är känsligt eftersom de olika aktörerna är tätt sammanlänkade med varandra, exempelvis genom att äga varandras obligationer. Det gör att ett problem som uppstår snabbt kan spridas. I grunden bygger också bankväsendet på förtroende. Om spararna förlorar förtroendet för att banken kan betala ut deras besparingar, kan en bank snabbt få problem, vilket i sin tur orsakar att andra banker också får problem.

Det förebyggande stabilitetsarbetet handlar om att bygga motståndskraftiga system och se till att bankerna har tillräckligt med kapital och nedskrivningsbara skulder. Därmed hålls riskerna nere.

Om det finansiella systemet utsätts för en allvarlig störning kan staten genom Riksgälden i vissa fall ge förebyggande stöd till systemviktiga kreditinstitut som har olika typer av tillfälliga problem, om instituten i grunden är livskraftiga. Sådant stöd kräver regeringens godkännande. Riksgälden kan ge stöd på tre olika sätt:

• Genom att ställa en garanti för institutets marknadsupplåning.

• Genom en garanti till Riksbanken för dess utlåning till institutet.

• Kapitalstöd genom tillskott av aktiekapital eller köp av andra kapitalbasinstrument.

Utgångspunkten i det nya resolutionsregelverket är dock att alla former av statligt stöd till banker och andra institut ska begränsas.

I vanligt tal pratar vi mest om banker, men Riksgäldens uppdrag kopplade till finansiell krishantering gäller inte bara de företag som formellt sett är bankaktiebolag. De olika regelverken täcker även kreditmarknadsföretag, sparbanker, medlemsbanker, värdepappersbolag och i vissa fall även andra typer av företag. Av den anledningen används istället begreppet institut.

En bank är systemviktig ifall den bedriver verksamhet som är viktig för det finansiella systemets grundläggande funktioner, och ifall en avveckling av banken skulle kunna sprida sig till övriga delar av det finansiella systemet.

Om banken är liten eller om det finansiella institutet har en nisch på marknaden som inte har någon central betydelse, kommer inte det finansiella systemet i stort att påverkas. Då talar vi om en icke systemviktig bank.

Systemviktiga banker och institut kan försättas i resolution vid en kris. Enligt Riksgäldens senaste bedömning är följande banker och institut systemviktiga. (Nordeas flytt av huvudkontoret till Finland gör att Riksgälden inte längre bär huvudansvaret för eventuell resolution av Nordea.)

• Handelsbanken

• SEB

• Swedbank

• Landshypotek

• Länsförsäkringar

• SBAB

• Skandiabanken

• Sparbanken Skåne

• Svensk Exportkredit

Med kritisk verksamhet avses en tjänst som en bank eller ett institut tillhandahåller och som sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet om banken/institutet inte längre utförde den tjänsten. Att ta emot insättningar från allmänheten eller att erbjuda lån med bostad som säkerhet är exempel på verksamhet som kan bedömas som kritisk. Andra exempel är att låna ut pengar till företag eller att hantera deras inlåning. För att en verksamhet ska bedömas som kritisk behöver den uppgå till en viss andel av marknaden.

En bank kan gå i konkurs och banker har tidigare gått i konkurs. 1992 gick Gota Bank i konkurs och staten övertog samtliga förpliktelser och aktier vilka såldes året därpå till Nordbanken. Skillnaden idag är att vi har ett upparbetat system för att tidigare identifiera problem och åtgärder som ska lösa problemen innan de vuxit sig oöverstigliga.

Det pågående utbrottet av covid-19 har inneburit att efterfrågan på flygresor har minskat kraftigt. Många flygföretag befinner sig därför i en allvarlig ekonomisk situation och har svårt att få lån på kapitalmarknaden. För att värna om i grunden livskraftiga svenska flygföretag och underlätta långivning ställer Riksgälden, på uppdrag av regeringen, ut statliga kreditgarantier till svenska flygföretag.

Flygföretag som har ett svenskt tillstånd att bedriva kommersiell verksamhet inom luftfart och som har sin huvudsakliga verksamhet eller sitt säte i Sverige, omfattas av garantiprogrammet med några undantag. Även flygföretag som har ett så kallat SPO-tillstånd omfattas.

Flygföretag som i sin huvudsakliga verksamhet bedriver icke-regelbunden luftfart för passagerare omfattas inte av garantiprogrammet. Bedömningen av flygföretagens huvudsakliga verksamhet hämtas in från Transportstyrelsen.

Det finns två möjligheter till stöd enligt fördraget om EU:s funktionsrätt (EUF): artikel 107(3)(b) EUF eller 107(2)(b) EUF. Den första artikeln förutsätter bland annat att förluster bärs proportionellt och på samma villkor för kreditinstitutet och staten (pari passu). De flygföretag som kan visa att de saknar möjlighet att nyttja garantiprogrammet enligt villkoren i artikel 107(3)(b) EUF kan istället ansöka om en kreditgaranti enligt villkoren i artikel 107(2)(b) EUF.

EU-kommissionen måste godkänna varje enskilt fall när det gäller kreditgarantier som ges ut enligt artikel 107(2)(b) EUF. En kreditgaranti som ges ut i enlighet med villkoren för artikel 107(3)(b) behöver inte prövas av kommissionen eftersom stöd under denna ordning redan prövats och godkänts.

Mer information om artiklarna finns på EU-kommissionens webbplats.

Riksgälden har kontaktat berörda företag. Ett flygföretag som vill ansöka om att ta del av stöd inom ramen för garantiprogrammet ska inkomma med den information som efterfrågats av Riksgälden. Flygföretag som vill ansöka om kreditgarantin under artikel 107(2)(b) EUF ska vidare redovisa en beräkning till Riksgälden över den ekonomiska skada företaget drabbats av till följd av coronakrisen.

Här finns information om vad som ska ingå i beräkningen .

Företräder du ett flygföretag och har frågor om garantiprogrammet kan du kontakta oss per e-post till guarantees-loans@riksgalden.se

Riksgälden arbetar skyndsamt med att kunna ställa ut garantier. Förutsatt att inga ytterligare uppgifter krävs från bolaget, kommer Riksgälden att kontakta er med närmare information kring garantigivningen och processen framåt.

Om ni ansökt om kreditgaranti under artikel 107(2)(b) EUF gör Riksgälden en beräkning av värdet av stödet som en garantigivning skulle medföra. Därefter går underlaget vidare till Regeringskansliet som anmäler stödet till EU-kommissionen. Kommissionen måste godkänna varje enskilt fall när det gäller denna typ av stöd.

Den 31 december 2020.

Det beror på vilken typ av legal grund för stödet det gäller. EU-kommissionen måste godkänna varje enskilt fall när det gäller kreditgarantier som ges ut enligt artikel 107(2)(b) EUF. En kreditgaranti som ges ut i enlighet med villkoren för artikel 107(3)(b) behöver inte prövas av kommissionen.

Ja, i regeringsuppdraget framgår att Sverige och Danmark ska jämnt fördela risker, förhandla och ingå internationella överenskommelser.

Den fördelas baserat på bolagets storlek. Storleken bedöms utifrån genomsnittlig omsättning hos flygföretaget de tre senaste verksamhetsåren.

Den statliga kreditgarantin får inte överstiga 90 procent av lånets kapitalbelopp inklusive ränta. Av statsstödsregelverket framgår att för underliggande lån med löptid bortom den 31 december 2020 får inte det garanterade lånets kapitalbelopp överstiga:

i) det dubbla beloppet av stödmottagaren årliga lönekostnader (inklusive sociala avgifter samt kostnader för personal som arbetar i företaget men formellt avlönas av underleverantörer) för 2019, eller för det senaste tillgängliga året, eller

ii) 25 procent av mottagarens omsättning under 2019.

Under vissa förutsättningar kan ett högre lånebelopp beviljas.

Garantiavgifter ska fastställas enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier samt enligt mininivåer beroende på det är små och medelstora företag eller stora företag.

Här kan du se nivåerna

Det är ett särskilt förfarande för att hantera banker eller institut i kris utan att försätta dem i konkurs. Det innebär att staten, via Riksgälden, tar kontrollen över verksamheten för att hålla igång systemet i syfte att bevara den finansiella stabiliteten. Därefter avvecklas eller rekonstrueras verksamheten under ordnade former.

Den ledande principen är att det inte är skattebetalarna som ska betala, utan aktieägarna och fordringsägarna. Det sker genom att aktieägarna får sitt innehav nedskrivet och att fordringsägarna får fordringarna nedskrivna eller konverterade till aktiekapital.

För att det ska vara praktiskt möjligt måste bankerna ha tillräckligt hög andel nedskrivningsbara skulder. De säkerställs genom de så kallade MREL-krav som Riksgälden ställer på bankerna. Regelverket för det brukar benämnas MREL. Ibland kan det även finnas behov av kompletterande extern finansiering. Därför finns en resolutionsreserv som byggts upp genom avgifter från banker och institut.

Nej, när en bank eller ett institut försätts i resolution övergår kontrollen av institutet till Riksgälden. Myndigheten tar dock inte över ägandet utan endast förvaltningen och kontrollen över institutet.

Syftet med resolution är att under ordnade former rekonstruera eller avveckla banken eller institutet som hamnat i kris, utan att det leder till betydande störningar i det finansiella systemet eller avbrott i dess grundläggande funktioner.

Det är inte skattebetalarna som ska betala. Det är aktieägarna och fordringsägarna som ska stå för notan. 

Riksgälden har ett dessa resolutionsverktyg till sitt förfogande:

• Skuldnedskrivningsverktyget – För att rekonstruera en banks eller instituts balansräkning kan Riksgälden skriva ned dess skulder eller konvertera dem till nytt aktiekapital. Detta sker efter att aktieägarna har fått sitt innehav nedskrivet. På så vis kan kapitalbasen återställas och institutet återfå sin livskraft utan att skattebetalarna eller någon annan tillskjuter medel utifrån.

• Försäljningsverktyget – Riksgälden säljer hela eller delar av verksamheten till en förvärvare, exempelvis en annan bank eller institut.

• Broinstitutverktyget – Banken eller institutet som är försatt i resolution överlåts helt eller delvis till ett så kallat broinstitut. Det är en egen juridisk person som kontrolleras av Riksgälden. Syftet med broinstitutet är att kunna driva vidare den del av verksamheten som är kritisk under en övergångsperiod till dess att den kan säljas eller avvecklas.

• Avskiljandeverktyget – Tillgångar och skulder som inte bedöms vara kritiska för att det finansiella systemet ska fungera kan separeras från ett institut som är försatt i resolution och hanteras via ett så kallat tillgångsförvaltningsbolag. Syftet med detta är att kunna avveckla dem över en längre tidsperiod och därigenom undvika onödig värdeförstöring i ett läge där marknadspriset kan vara tillfälligt nedpressat.

Om det fallerande institutet är del av en koncern kan det hanteras antingen som en sammanhållen enhet eller som enskilda delar var för sig.

• SINGLE POINT OF ENTRY (SPE) innebär att koncernen hanteras sammanhållet i resolution genom att endast ett av instituten, i regel moderbolaget, försätts i resolution.
• MULTIPLE POINT OF ENTRY (MPE) innebär att ett eller flera institut inom en koncern försätts i resolution och hanteras separat från varandra.

SPE lämpar sig för koncerner med en hög grad av sammankoppling mellan moder- och dotterbolag. MPE är mer lämpligt för koncerner där delarna opererar mer oberoende av varandra.

I Sverige samarbetar flera myndigheter för att hålla det finansiella systemet stabilt. Olika myndigheter har olika ansvarsområden och uppdrag.

• FINANSDEPARTEMENTET ansvarar för regelverket och har ett övergripande samordningsansvar. Regeringen ska också godkänna vissa av myndigheternas beslut om makrotillsyn och krishantering.
• FINANSINSPEKTIONEN ansvarar som namnet antyder för tillsynen av banker och institut. Det är en tillsyn som sker både på ett övergripande plan och en tillsyn av varje enskilt institut. En väsentlig del av det är att se till att de har tillräcklig motståndskraft, exempelvis genom krav på kapitaltäckning.
• RIKSBANKEN ansvarar för att betalningssystemen fungerar och för prisstabilitetsmålet. Riksbanken ansvarar också för att tillföra likviditet till systemet som helhet och i synnerliga fall även till enskilda institut.
• RIKSGÄLDEN ansvarar för att hantera finansiella kriser i banker och institut och förbereda för krishantering. Det innebär ansvaret för resolution, förebyggande åtgärder och insättningsgarantin.

Även om myndigheterna har olika roller, har de också beröringspunkter. För att främja samverkan finns därför det Finansiella stabilitetsrådet. Vid finansiella kris träffas rådet regelbundet för att diskutera vilka åtgärder som behövs för att hantera situationen. Rådet fattar dock inga beslut. Det gör regeringen och myndigheterna själva inom ramen för sina respektive ansvarsområden.

På engelska på europa.eu

Det är ett krav som handlar om att banker och institut ska ha en tillräckligt stor andel kapital och kvalificerade skulder som går att skriva ned och omvandla till kapital om de hamnar i kris. Syftet är att staten vid en eventuell resolution ska kunna fortsätta hålla igång verksamheten, utan att använda skattepengar.

Det går inte att säga om det är bra eller dåligt att låna. Men det är bra att ha möjligheten när det behövs. Generellt sett är det inte bra att långsiktigt låna till konsumtion, men det kan vara bra på kort sikt för att stimulera ekonomin. Lån till investeringar kan vara bra eftersom de leder till ökade inkomster i framtiden.

Statsskulden varierar över tid, men har legat mellan 1 100 och 1 400 miljarder kronor under de senaste tio åren. Mätt som andel av bruttonationalprodukten (BNP) har statsskulden minskat från över 70 procent i mitten av 1990-talet till under 30 procent. Den så kallade  Maastrichtskulden, som innefattar hela den offentliga sektorn, ligger på cirka 40 procent av BNP. Riksgälden rapporterar utfall för statsskulden en gång i månaden och går att följa här.

Det finns inga politiska ambitioner att betala av hela statsskulden i Sverige. Det finns inte heller någon bortre tidpunkt då skulderna måste betalas. En viktig skillnad mellan en individ som lånar och en stat är ju att staten förväntas fortsätta existera och få skatteintäkter, men en persons inkomster kan upphöra.

Det finns inget sparmål för staten, men däremot för hela den offentliga sektorn: staten, kommunerna och pensionssystemet. Målet är att sparandet ska vara 0,33 procent av BNP i genomsnitt per år. 

Räntebetalningarna för statsskulden finansieras genom statsbudgeten. Lån som löper ut betalas genom att vi tar nya lån. Statens största tillgång är framtida skatteintäkter. Det viktigaste för betalningsförmågan är att skatteintäkterna räcker till statens alla åtaganden, både till utgifter och till skulder.

I dag har Sverige stabila statsfinanser. Men under början av 1990-talet var Sveriges statsfinanser svaga och statsskulden ökade snabbt. Det är viktigt med stabilitet i det finansiella systemet. En snabbt stigande statsskuld kan skapa en oro för att staten inte kan betala skulderna, och det får i sin tur stora negativa effekter på hela landets ekonomi. Räntorna stiger eftersom risken ökar för långivarna.

Till Statsskuldens startsida

Det är SCB:s Finansräkenskaper som sammanställer statistiken. Historiskt har försäkringsbolag, pensionsinstitut och utländska investerare varit stora ägare av de värdepapper som getts ut av svenska staten. Sedan 2015 har Riksbanken köpt statsobligationer i penningpolitiskt syfte och därmed blivit den största ägaren. Under 2020 höll Riksbanken i genomsnitt omkring en tredjedel av statsskulden. I takt med att Riksbanken köpt obligationer har utländska investerare minskat sitt ägande. Försäkringsbolagens och pensionsinstitutens ägande har varit förhållandevis stabilt och uppgår till drygt 20 procent. Bankernas innehav av statspapper har legat på omkring 1-4 procent de senaste åren.

Det finns inte längre några nya premieobligationer att köpa från Riksgälden. Redan utgivna premieobligationer som ännu inte har förfallit kan handlas på börsen via en bank eller fondkommissionär.

Alla premieobligationer som har getts ur från och med 1996 är registrerade hos Euroclear Sweden (tidigare VPC). För alla premieobligationer som är registrerade hos Euroclear betalas alla vinster ut automatiskt. Vinsten sätts in på det bank- eller plusgirokonto som du har knutit till ditt VP-konto.

Appen premiekollen avvecklas 1 april 2020 och fortsatt förvaltning och support av appen upphör. Avvecklingen görs med anledning av att Riksgälden inte längre säljer några nya premieobligationer, och att det bara finns ett utestående lån.