Frågor och svar

Banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag (institut) med tillstånd från Finansinspektionen att ta emot kunders pengar på konto omfattas automatiskt av insättningsgarantin. Garantin är obligatorisk för dessa institut.

Här kan du söka på institut och konton som omfattas av insättningsgarantin.

De insättningar du har gjort i ett anslutet institut som får tillståndet indraget omfattas fortfarande av insättningsgarantin.

Insättningsgarantin innebär att du får ersättning av staten om den bank eller det institut där du har dina pengar går i konkurs eller om Finansinspektionen beslutar att insättningsgarantin ska träda in. Garantin gäller också om staten hanterar ett krisdrabbat institut genom så kallad resolution.

När insättningsgarantin träder in kontaktar vi dig och ser till att du får din ersättning utbetald. Det är bara om du vill ansöka om tilläggsbelopp som du behöver kontakta oss (se fråga 5).

Läs mer om utbetalning av ersättning

Läs mer om resolution

Insättningsgarantin ersätter kapital och upplupen ränta upp till 950 000 kronor per person och institut. Man kan också ansöka om ett tilläggsbelopp (upp till 5 miljoner kronor) för insättningar som är kopplade till vissa livshändelser, till exempel försäljning av bostad. Ansökan om tilläggsbelopp görs först efter att ett ersättningsfall har inträffat.

Ersättningsbeloppet på 950 000 kronor gäller för insättare i Sverige. Om du har pengar på konto i en filial till ett svenskt institut i ett annat EU-land är det filiallandets ersättningsbelopp som gäller, till exempel 85 000 pund i Storbritannien och 100 000 euro i Finland. För filialer i Norge gäller motsvarande 100 000 euro.

Om du har mer än 950 000 kronor i ett institut kan du i vissa fall ha rätt till ett tilläggsbelopp på upp till 5 miljoner kronor. Det kan gälla om insättningar gjorts på ditt konto som avser försäljning av privatbostad, skadeståndsersättning, försäkringsutbetalning, skadeersättning, upphörande av anställning, bodelning, pension, sjukdom, invaliditet eller dödsfall. Tilläggsbeloppet gäller i 12 månader från att insättningen gjorts.

Du kan ansöka om tilläggsbeloppet först efter att ett ersättningsfall inträffat. I ansökan ska du visa att insättningen avser en sådan händelse som ger dig rätt till ett tilläggsbelopp och att insättningen gjorts inom de senaste 12 månaderna.

Insättningsgarantin gäller per person och institut. Har du konton i flera olika anslutna institut så omfattas du upp till det maximala beloppet i vart och ett av instituten.

Insättningsgarantin gäller per person och institut. Om ett konto är öppnat i två eller flera personers namn räknas varje person för sig.

Exempel: Två personer delar på ett konto. De kan få upp till 950 000 kronor var från deras gemensamma konto. Har personerna ytterligare konton i samma institut kan de ändå inte få ut mer än 950 000 kronor per person.

Insättningsgarantin gäller för privatpersoner, företag och andra juridiska personer (till exempel dödsbon). Finansiella institut, landsting, kommuner och statliga myndigheter kan dock inte få ersättning.

Ett klientmedelskonto är ett konto där pengar satts in av exempelvis en advokatbyrå eller ett värdepappersbolag för flera kunders räkning på samma konto. Huvudregeln för ett klientmedelskonto är att de bakomliggande ägarna till pengarna vardera kan få ersättning upp till det maximala beloppet.

Om du har pengar på konto i en filial till ett utländskt institut i Sverige är det insättningsgarantin i institutets hemland som gäller. Om den svenska insättningsgarantin är mer generös än hemlandets finns en möjlighet för det utländska institutet att ansluta sig till det svenska systemet. Mellanskillnaden skyddas då av den svenska insättningsgarantin.

Om du har pengar på konto i en filial till ett svenskt institut i ett annat EES-land har du rätt till ersättning från den svenska insättningsgarantin. För EU-filialer till svenska institut uppgår det högsta ersättningsbeloppet till det belopp som gäller i filiallandet, till exempel  85 000 pund i Storbritannien och 100 000 euro i Finland. För svenska filialer i Norge gäller också 100 000 euro.

Dotterbolag omfattas av insättningsgarantin i det land där institutet är registrerat.

Från den 1 juli 2016 har det högsta ersättningsbeloppet på motsvarande 100 000 euro fastställts i svenska kronor till 950 000 kronor. Enligt det EU-direktiv som bestämmer det harmoniserade ersättningsbeloppet som ska gälla inom EES måste de länder som fastställer beloppet i annan valuta än euro vart femte år kontrollera att det nationella beloppet fortfarande uppgår till motsvarande 100 000 euro (differens får uppgå till högst 5 000 euro). Om beloppet avviker med mer än motsvarande 5 000 euro ska beloppet ändras.

Riksdagen beslutade den 25 mars 2020 att det högsta ersättningsbeloppet fortsatt ska uttryckas i svenska kronor men att det ska regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Beslutet innebär att Riksgälden kan anpassa det högsta ersättningsbeloppet till motsvarande belopp i EU-direktivet (100 000 euro) på grund av den omräkning som ska göras vart femte år.

En omräkning ska enligt EU-direktivet ske för första gången till den valutakurs som gällde den 3 juli 2020. Riksgälden har skickat ut en remiss med förslag på ändringar som innebär en höjning av det högsta ersättningsbeloppet för insättningsgarantin. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

Remisspromemoria - ändrade föreskrifter om insättningsgaranti

Till Insättningsgarantins startsida

Nu finns möjlighet för kreditinstitut att ansöka om att ingå garantiavtal med Riksgälden.

Ansökningsblankett för nedladdning

Ansökan med bilagor skickas elektroniskt till foretagsgarantier@riksgalden.se

De institut som är kreditinstitut – det vill säga banker och kreditmarknadsföretag – kan ansöka om att vara med i garantiprogrammet.

Kreditinstitutet betalar garantiavgift till Riksgälden för att staten tar huvuddelen – 70 procent – av risken med långivningen. Garantin prissätts efter den långsiktiga kreditvärdigheten hos låntagarna.

Garantiavgiften utgår från låntagarens riskklass och beräknas på två sätt. I de lägre riskklasserna beräknas garantiavgiften i enlighet med en trappa där de olika riskklasserna motsvarar intervall av sannolikheter för fallissemang för låntagare. För dessa företag uppgår den garantiavgift som kreditinstitutet betalar till Riksgälden till mellan 0,53 procentenhet och 1,03 procentenheter.

För de låntagare för vilken risken i termer av sannolikhet för fallissemang bedöms vara högst uppgår garantiavgiften till 30 procent av sannolikheten för fallissemang (PD) plus en administrativ kostnad om 0,03 procent. Sannolikheten för fallissemang skattas av kreditinstitutet. Detta gäller under förutsättning att låntagaren bedöms långsiktigt livskraftig enligt långivarens kreditprövning.

Garantiprogrammet riktar sig till företag som i grunden är lönsamma men som fått tillfälliga problem på grund av coronapandemin. Det är kreditinstituten som gör bedömningen genom sina kreditprocesser.

Definitionen av små och medelstora företag (SME) följer av Kommissionens rekommendation om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Ett SME-företag är enligt EU:s definition ett företag med mindre än 250 anställda och en omsättning under 50 miljoner euro, eller en balansräkning under 43 miljoner euro.

Läs mer om EU:s definition på EU-kommissionens webbplats

Omsättningsminskningen behöver inte vara konstaterad utan är den beräknade omsättningsminskning som låntagaren har beräknat och skriftligen intygat till långivaren.

Garantierna för de lån som tas inom programmet gäller upp till tre år. Möjligheten att delta i garantiprogrammet gäller för lån som beviljas fram till 30 september 2020.

Företag ansöker genom att vända sig till sin långivare/bank.

Ja, enmansföretag omfattas. Alla branscher utom finansiella företag omfattas av garantin.

Det maximala beloppet gäller per låntagare, vilket innebär att totalen per koncern kan bli större.

Med den här garantin kan fler företagare beviljas lån än vad som annars varit fallet. Låntagaren betalar ränta till långivaren som vanligt. I och med att staten tar huvuddelen av risken ska detta få ett genomslag på bankernas räntesättning, och alltså medföra en press nedåt på den ränta som låntagaren betalar till banken. Ränteuppskov ges upp till de första 12 månaderna.

Lånet ska enligt uppdraget inte ha amorteringskrav under 12 månader men kan vara amorteringsfritt under lånets hela löptid.  

Låntagare kan begära att inte heller vara skyldiga att amortera på andra, befintliga lån hos den bank eller det kreditinstitut som ger ut lånet med kreditgaranti under den tid som kreditgarantin gäller.

Amorteringsfriheten gäller inte slutlikviden. Du måste alltså betala tillbaka lånen senast på förfallodagen.

Här finns en lista över anslutna banker och institut. Där finns också uppgifter om hur mycket de anslutna instituten har lånat ut till företag.

Anslutna banker och insitut

Ytterst är det riksdag och regering. Därutöver har de gett fyra myndigheter olika uppdrag:

• Finansdepartementet ansvarar för lagar och förordningar samt har ett övergripande ansvar.

• Finansinspektionen ansvarar för tillsynen av banker och institut samt ser till att de har tillräckligt med kapital.

• Riksbanken ansvarar för prisstabilitet och för att själva betalningssystemet fungerar, exempelvis genom att tillföra mer pengar.

• Riksgälden ansvarar för att hantera finansiella kriser som uppstår i banker och andra institut genom resolution, förebyggande statligt stöd och insättningsgarantin.

Även om myndigheterna samarbetar i det dagliga arbetet, så finns det också ett Finansiellt stabilitetsråd där företrädare för regeringen och myndigheter möts för att diskutera det finansiella läget.

Banker och institut är i första hand själva ansvariga för att verksamheten bedrivs ekonomiskt hållbart och utan att utsätta sig för överdrivna risker.

Om det inte skulle fungera, eller om händelser vi inte kunnat förutse i vår omvärld inträffar, har Riksgälden i uppdrag att upprätthålla den finansiella stabiliteten. Det gör vi främst genom:

• RESOLUTION Riksgälden tar över kontroll och förvaltning över en bank eller ett institut som är viktigt för att det ekonomiska systemet i Sverige ska fungera.
• INSÄTTNINGSGARANTIN En statlig garanti som innebär att den som satt in pengar på ett konto får tillbaka dem, även om banken eller institutet går i konkurs.
• FÖREBYGGANDE STATLIGT STÖD Tillfälligt stöd till banker eller institut som i grunden bedöms vara livskraftiga.

Under finanskrisen 2008 saknades det metoder för att hantera krisande banker och institut utan att skattebetalarna skulle stå för kostnaderna. Det nya ramverket som tagits fram på global nivå innebär att det i stället är aktieägarna och fordringsägarna som ska bära kostnaderna.

Det finansiella systemet är känsligt eftersom de olika aktörerna är tätt sammanlänkade med varandra, exempelvis genom att äga varandras obligationer. Det gör att ett problem som uppstår snabbt kan spridas. I grunden bygger också bankväsendet på förtroende. Om spararna förlorar förtroendet för att banken kan betala ut deras besparingar, kan en bank snabbt få problem, vilket i sin tur orsakar att andra banker också får problem.

Det förebyggande stabilitetsarbetet handlar om att bygga motståndskraftiga system och se till att bankerna har tillräckligt med kapital och nedskrivningsbara skulder. Därmed hålls riskerna nere.

Om det finansiella systemet utsätts för en allvarlig störning kan staten genom Riksgälden i vissa fall ge förebyggande stöd till systemviktiga kreditinstitut som har olika typer av tillfälliga problem, om instituten i grunden är livskraftiga. Sådant stöd kräver regeringens godkännande. Riksgälden kan ge stöd på tre olika sätt:

• Genom att ställa en garanti för institutets marknadsupplåning.

• Genom en garanti till Riksbanken för dess utlåning till institutet.

• Kapitalstöd genom tillskott av aktiekapital eller köp av andra kapitalbasinstrument.

Utgångspunkten i det nya resolutionsregelverket är dock att alla former av statligt stöd till banker och andra institut ska begränsas.

I vanligt tal pratar vi mest om banker, men Riksgäldens uppdrag kopplade till finansiell krishantering gäller inte bara de företag som formellt sett är bankaktiebolag. De olika regelverken täcker även kreditmarknadsföretag, sparbanker, medlemsbanker, värdepappersbolag och i vissa fall även andra typer av företag. Av den anledningen används istället begreppet institut.

En bank är systemviktig ifall den bedriver verksamhet som är viktig för det finansiella systemets grundläggande funktioner, och ifall en avveckling av banken skulle kunna sprida sig till övriga delar av det finansiella systemet.

Om banken är liten eller om det finansiella institutet har en nisch på marknaden som inte har någon central betydelse, kommer inte det finansiella systemet i stort att påverkas. Då talar vi om en icke systemviktig bank.

Systemviktiga banker och institut kan försättas i resolution vid en kris. Enligt Riksgäldens senaste bedömning är följande banker och institut systemviktiga. (Nordeas flytt av huvudkontoret till Finland gör att Riksgälden inte längre bär huvudansvaret för eventuell resolution av Nordea.)

• Handelsbanken

• SEB

• Swedbank

• Landshypotek

• Länsförsäkringar

• SBAB

• Skandiabanken

• Sparbanken Skåne

• Svensk Exportkredit

Med kritisk verksamhet avses en tjänst som en bank eller ett institut tillhandahåller och som sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet om banken/institutet inte längre utförde den tjänsten. Att ta emot insättningar från allmänheten eller att erbjuda lån med bostad som säkerhet är exempel på verksamhet som kan bedömas som kritisk. Andra exempel är att låna ut pengar till företag eller att hantera deras inlåning. För att en verksamhet ska bedömas som kritisk behöver den uppgå till en viss andel av marknaden.

En bank kan gå i konkurs och banker har tidigare gått i konkurs. 1992 gick Gota Bank i konkurs och staten övertog samtliga förpliktelser och aktier vilka såldes året därpå till Nordbanken. Skillnaden idag är att vi har ett upparbetat system för att tidigare identifiera problem och åtgärder som ska lösa problemen innan de vuxit sig oöverstigliga.

Det är ett särskilt förfarande för att hantera banker eller institut i kris utan att försätta dem i konkurs. Det innebär att staten, via Riksgälden, tar kontrollen över verksamheten för att hålla igång systemet i syfte att bevara den finansiella stabiliteten. Därefter avvecklas eller rekonstrueras verksamheten under ordnade former.

Den ledande principen är att det inte är skattebetalarna som ska betala, utan aktieägarna och fordringsägarna. Det sker genom att aktieägarna får sitt innehav nedskrivet och att fordringsägarna får fordringarna nedskrivna eller konverterade till aktiekapital.

För att det ska vara praktiskt möjligt måste det finnas tillräckligt hög andel nedskrivningsbara skulder. Regelverket för det brukar benämnas MREL. Ibland kan det finnas behov av extern finansiering. Därför finns en resolutionsreserv som byggts upp genom avgifter från banker och institut.

Nej, när en bank eller ett institut försätts i resolution övergår kontrollen av institutet till Riksgälden. Myndigheten tar dock inte över ägandet utan endast förvaltningen och kontrollen över institutet.

Syftet med resolution är att under ordnade former rekonstruera eller avveckla banken eller institutet som hamnat i kris, utan att det leder till betydande störningar i det finansiella systemet eller avbrott i dess grundläggande funktioner.

Det är inte skattebetalarna som ska betala. Det är aktieägarna och fordringsägarna som ska stå för notan. 

Riksgälden har ett dessa resolutionsverktyg till sitt förfogande:

• Skuldnedskrivningsverktyget – För att rekonstruera en banks eller instituts balansräkning kan Riksgälden skriva ned dess skulder eller konvertera dem till nytt aktiekapital. Detta sker efter att aktieägarna redan har fått sitt innehav nedskrivet. På så vis kan kapitalbasen återställas och institutet återfå sin livskraft utan att skattebetalarna eller någon annan tillskjuter medel utifrån. Verktyget används i syfte att återställa bankens eller institutets livskraft.

• Försäljningsverktyget – Riksgälden säljer hela eller delar av verksamheten till en förvärvare, exempelvis en annan bank eller institut.

• Broinstitutverktyget – Banken eller institutet som är försatt i resolution överlåts helt eller delvis till ett så kallat broinstitut. Det är en egen juridisk person som kontrolleras av Riksgälden. Syftet med broinstitutet är att kunna driva vidare den del av verksamheten som är kritisk under en övergångsperiod till dess att den kan säljas eller avvecklas.

• Avskiljandeverktyget – Tillgångar och skulder som inte bedöms vara kritiska för att det finansiella systemet ska fungera kan separeras från ett institut som är försatt i resolution och hanteras via ett så kallat tillgångsförvaltningsbolag. Syftet med detta är att kunna avveckla dem över en längre tidsperiod och därigenom undvika onödig värdeförstöring i ett läge där marknadspriset kan vara tillfälligt nedpressat.

Om det fallerande institutet är del av en koncern kan det hanteras antingen som en sammanhållen enhet eller som enskilda delar var för sig.

• SINGLE POINT OF ENTRY (SPE) innebär att koncernen hanteras sammanhållet i resolution genom att endast ett av instituten, i regel moderbolaget, försätts i resolution.
• MULTIPLE POINT OF ENTRY (MPE) innebär att ett eller flera institut inom en koncern försätts i resolution och hanteras separat från varandra.

SPE lämpar sig för koncerner med en hög grad av sammankoppling mellan moder- och dotterbolag. MPE är mer lämpligt för koncerner där delarna opererar mer oberoende av varandra.

I Sverige samarbetar flera myndigheter för att hålla det finansiella systemet stabilt. Olika myndigheter har olika ansvarsområden och uppdrag.

• FINANSDEPARTEMENTET ansvarar för regelverket och har ett övergripande samordningsansvar. Regeringen ska också godkänna vissa av myndigheternas beslut om makrotillsyn och krishantering.
• FINANSINSPEKTIONEN ansvarar som namnet antyder för tillsynen av banker och institut. Det är en tillsyn som sker både på ett övergripande plan och en tillsyn av varje enskilt institut. En väsentlig del av det är att se till att de har tillräcklig motståndskraft, exempelvis genom krav på kapitaltäckning.
• RIKSBANKEN ansvarar för att betalningssystemen fungerar och för prisstabilitetsmålet. Riksbanken ansvarar också för att tillföra likviditet till systemet som helhet och i synnerliga fall även till enskilda institut.
• RIKSGÄLDEN ansvarar för att hantera finansiella kriser i banker och institut och förbereda för krishantering. Det innebär ansvaret för resolution, förebyggande åtgärder och insättningsgarantin.

Även om myndigheterna har olika roller, har de också beröringspunkter. För att främja samverkan finns därför det Finansiella stabilitetsrådet. Vid finansiella kris träffas rådet regelbundet för att diskutera vilka åtgärder som behövs för att hantera situationen. Rådet fattar dock inga beslut. Det gör regeringen och myndigheterna själva inom ramen för sina respektive ansvarsområden.

På engelska på europa.eu

Det är ett regelverk som handlar om att banker och institut ska ha en tillräckligt stor andel nedskrivningsbara skulder som går att omvandla till kapital om de hamnar i kris. Syftet är att staten vid en eventuell resolution ska kunna fortsätta hålla igång verksamheten, utan att använda skattepengar.

Publicerat 2019-10-18

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution framgår att MREL är ett krav som styr hur stora ett företags medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i relation till företagets totala skulder och kapitalbas. En medräkningsbar kvalificerad skuld är en skuld som uppfyller villkoren i 2 kap. 2 § lagen om resolution (kvalificerad skuld) och 2 kap. 2 § Riksgäldens föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution (nedräkningsbar kvalificerad skuld).

Riksgäldens föreskrifter anger bland annat att en kvalificerad skuld är medräkningsbar för att uppfylla MREL-kravet om den obligation eller andra skuldförbindelse som skulden hänför sig till har getts ut och är fullt betald, om obligationens eller skuldförbindelsens återstående löptid är minst ett år samt om skulden inte hänför sig till ett derivat. Vidare definierar Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1624 strukturerade produkter som ”skuldförbindelser med inbäddade derivatkomponenter, vars vinster är kopplade till en underliggande säkerhet eller ett index”.

Minimikravet för nedskrivningsbara skulder får därmed, utifrån gällande rätt, ej uppfyllas med strukturerade produkter eftersom dessa hänför sig till derivat.

Publicerat 2018-06-28

Enligt 5 kap. 2 § lagen (2015:1016) om resolution ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland innehålla vissa särskilda avtalsvillkor. Villkoren ska innebära att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenären accepterar en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering. Syftet med att ställa krav på sådana avtalsvillkor är att säkerställa att det är möjligt att skriva ned eller konvertera skulderna i fråga.

Närmare bestämmelser om vad avtalsvillkoren ska innehålla finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075. Utöver dessa generella krav har Riksgälden enligt 2 kap. 3 § Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution rätt att ställa ytterligare krav på skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland om dessa används för att uppfylla MREL. Enligt nämnda paragraf får Riksgälden begära att ett företag lämnar uppgifter som visar att ett beslut om att skriva ned eller konvertera en skuld som omfattas av lagstiftningen i ett tredjeland får verkställas i det landet. Om företaget inte lämnar sådana uppgifter får skulden inte användas för att uppfylla kravet.

Inom ramen för den löpande övervakningen av MREL:s efterlevnad kan Riksgälden, i fråga om kapitalinstrument och skulder som används för att uppfylla kravet, komma att begära in uppgifter som visar att ett beslut om nedskrivning eller konvertering ges verkan enligt lagstiftningen i det tredjelandet (till exempel ett rättsutlåtande som visar att de särskilda avtalsvillkoren ges verkan i det tredjelandet). Företagen som avser att helt eller delvis uppfylla MREL med skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska därför ha beredskap för att utan dröjsmål lämna in sådana uppgifter om det begärs av myndigheten.

Publicerat 2018-10-08

Riksgälden har fastslagit ett antal principer för hur företagen bör uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) för att betraktas som resolutionsbara, bland annat att MREL bör uppfyllas med en viss andel medräkningsbara skulder (skuldandelsprincipen). Se avsnitt 5.2.1 i beslutspromemorian.

Skuldandelen ska vid var tidpunkt motsvara minimikapitalkrav och pelare 2-krav (nominellt belopp). För företag som bedöms kunna hanteras genom konkurs eller likvidation är skuldandelsprincipen inte tillämplig.

Riksgälden kommer i sin övervakning av företagens efterlevnad av MREL att följa upp att företagen har tillräckligt med utestående medräkningsbara skulder för att efterleva skuldandelsprincipen. Den information om minimikapitalkrav och pelare 2-krav som Riksgälden behöver för övervakningen kommer att inhämtas från Finansinspektionen kvartalsvis. För majoriteten av de företag som omfattas av skuldandelsprincipen redovisar Finansinspektionen de kapitalkrav som ligger till grund för skuldandelen kvartalsvis i publikationen ”Kapitalkrav för svenska banker”.

Publicerat 2019-12-18

Av 4 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution följer att beslut om MREL ska fattas i anslutning till resolutionsplaneringen. I 7 § förordningen (2015:1034) om resolution anges att Riksgälden som huvudregel ska uppdatera företagens resolutionsplaner årligen. Således kommer även beslut om MREL som huvudregel att uppdateras årligen. För institut som enligt beslut av Riksgälden omfattas av s.k. förenklade skyldigheter fattas beslut om planer och MREL som huvudregel vartannat år.

Beslut om resolutionsplaner och MREL fattas som huvudregel i december och kraven börjar därefter gälla den 1 januari efterföljande år. I fråga om företag som ingår i gränsöverskridande koncerner involverar de årliga besluten om planer och MREL fler myndigheter än Riksgälden. Av detta skäl kan beslutstillfället för sådana företag komma att skilja sig från övriga företag.

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution och artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 framgår att kravet ska uttryckas i procent av företagets totala skulder och kapitalbas. Samtidigt ska MREL enligt samma förordning beräknas med utgångspunkt i företagets riskvägda kapitalkrav. Det krav som framgår av beslutet beräknas således utifrån tillämpliga riskvägda kapitalkrav och uttrycks i relation till totala skulder och kapitalbas.

Publicerat 2020-04-07

Beslutet om MREL avser endast storleken på kravet. Utöver det beslutade kravet, tillämpar Riksgälden ett antal principer för hur kravet ska uppfyllas, däribland att kravet ska;

1) uppfyllas helt med efterställda instrument (efterställdhetsprincipen)

2) bestå av en viss mängd skulder (skuldandelsprincipen). Principen är endast tillämplig för de institut som enligt plan ska bli föremål för resolutionsåtgärder. I de fall ett sådant institut ingår i en grupp gäller principen endast kravet på gruppnivå.

Efterställdhetsprincipen ska vara uppfylld senast den 1 januari 2024. Detta med undantag för sådana dotterföretag som beskrivs nedan. För dessa kommunicerar Riksgälden individuella infasningsdatum.

För dotterföretag som ingår i koncerner som ska hanteras sammanhållet i resolution, en så kallad SPE-strategi (Eng. Single Point of Entry, resolution med en ingångspunkt, dvs. en resolutionsstrategi som bygger på att endast moderföretaget i en koncern försätts i resolution.) tillämpar Riksgälden en ytterligare princip för hur kravet ska uppfyllas. För dessa företag gäller – utöver principen om efterställning – att de skulder som används för att uppfylla det individuella kravet ska vara utgivna till det institut inom koncernen som ska försättas i resolution (vanligtvis moderföretaget).

Dessa principer uttrycker Riksgäldens syn på hur företagen ska uppfylla MREL för att betraktas som resolutionsbara. Principerna tillämpas i den prövning som följer av 3 kap. 10 eller 11 § lagen om resolution, dvs. en prövning av i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla institutet respektive koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolution på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Inom ramen för denna prövning utvärderar Riksgälden företagets efterlevnad av principerna. Om de inte efterlevs kommer en fördjupad prövning inledas, vilken i förlängningen – om det anses föreligga ett väsentligt hinder mot resolution – kan resultera i att den process som framgår av 3 kap. 12–24 §§ lagen om resolution inleds (se avsnitt 5.1 i beslutspromemorian).

Publicerat 2020-04-07

Minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) ska senast den 1 januari 2024 uppfyllas med efterställda instrument. Riksgälden kommer under infasningsperioden löpande övervaka att uppbyggnaden av efterställda skulder sker i en rimlig takt. Bedömningen av vad som utgör rimlig takt kommer ske med hänsyn till företagens individuella förutsättningar och rådande marknadsomständigheter samt med beaktande av bl.a. följande:

• Att uppbyggnaden av efterställda skulder sker med hänsyn tagen till företagets kapacitet att ge ut sådana skulder (även under mindre goda marknadsförhållanden) och att emissionsplanen utformas på ett sätt som inte förutsätter en ökad skuldsättning hos företaget. Uppbyggnaden bör ske i en jämn takt, t.ex. ska företaget undvika att förlägga en hög andel av den totala emissionsvolymen mot slutet av infasningsperioden. Med anledning av följderna av Coronapandemin beslutade Riksgälden i april 2020 om en förlängning av infasningsperioden till 2024. I samband med detta kommunicerades att utgivning av efterställda skulder inte behöver ske så länge oron till följd av pandemin pågår, men att utgivningen bör återupptas när förhållandena normaliseras.

• Om företagen avser att uppfylla kravet med insolvensrättsligt efterställda skulder, att – med hänsyn till osäkerheten kring tidplanen för ett eventuellt införande av regler om insolvensrättslig efterställning – emissionsplanen innefattar en strategi för hur efterställningskravet ska uppfyllas om ett sådant införande sker vid en senare tidpunkt än den som företaget baserat sin plan på.

• Om företagen avser och bedömer att det är möjligt att uppfylla efterställningskravet genom att ge ut skuldinstrument som blir efterställda med fördröjning (dvs. vid en annan tidpunkt än emissionstillfället), att sådana instrument enbart används för att hantera kontraktsrestriktioner i utestående supplementärkapitalinstrument.

Publicerat 2017-10-06

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution framgår att MREL är ett krav som styr hur stora ett företags medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i relation till företagets totala skulder och kapitalbas. En medräkningsbar kvalificerad skuld är en skuld som uppfyller villkoren i 2 kap. 2 § lagen om resolution (kvalificerad skuld) och 2 kap. 2 § Riksgäldens föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution (medräkningsbar kvalificerad skuld).

Skulder i form av instrument som tidigare helt eller delvis kvalificerats för inräkning i ett instituts kapitalbas, får användas för att uppfylla MREL förutsatt att dessa villkor är uppfyllda. Ett supplementärkapitalinstrument utgör enligt 2 kap. 2 § lagen om resolution inte en kvalificerad skuld. Sådana instrument är således inte medräkningsbara till den del som avskrivits i enlighet med artikel 64 i tillsynsförordningen. (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012).

Publicerat 2019-12-18

Riksgälden beslutar om minimikrav på individuell nivå för alla kreditinstitut och värdepappersbolag som ska få ett sådant beslut enligt lagen om resolution. Därutöver fattar Riksgälden beslut om minimikrav på gruppnivå.

Publicerat 2019-12-18

För systemviktiga institut beaktas pelare 2-krav i minimikravet endast om de har fastställts av Finansinspektionen i den samlade kapitalbedömning som inspektionen gör avseende företaget inom ramen för den s.k. översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP). För institut för vilka ingen samlad kapitalbedömning har gjorts utgörs förlustabsorberingsbeloppet (FAB), och i förekommande fall återkapitaliseringsbeloppet (ÅKB), enbart av minimikapitalkravet i pelare 1. Samma sak gäller för icke systemviktiga institut för vilka en ÖUP fastställts.

Pelare 2-krav som i sin helhet är motiverade av makrotillsynskäl (t.ex. systemriskpåslag i pelare 2 och systemkritisk värdepapperisering) exkluderas helt i beräkningen av FAB.

Pelare 2-krav som av Finansinspektionen beräknas enligt en metod som innebär att delar av kraven indirekt avspeglar makrotillsynsrisker reduceras i FAB med den andel av kravet som motsvarar sådana risker.

I ÅKB görs inga motsvarande reduceringar eftersom beräkningen av ÅKB inte styrs av huruvida pelare 2-kraven är makrotillsynsmotiverade eller ej, utan utifrån en bedömning av vilka kapitalkrav som bedöms vara tillämpliga efter resolution (Se avsnitt 3.2 i Riksgäldens beslutspromemoria). 

Exempel: PD-justeringar för företagsriskvikter

Pelare 2-påslaget avseende s.k. PD-justeringar för företagsriskvikter framräknas genom att det justerade riskvägda exponeringsbeloppet multipliceras med minimikapitalkravet, kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska bufferten samt, i förekommande fall, systemriskpåslaget i pelare 2 och systemriskbufferten. Av dessa kapitalkravskomponenter är de tre sistnämnda makrotillsynsmotiverade. Den del av påslaget som motsvarar dessa krav reduceras i FAB.

Publicerat 2019-12-18

Beräkningen av minimikravet baseras på uppgifter om institutens 1) kapitalkrav samt 2) totala skulder och kapitalbas. 

KAPITALKRAVSUPPGIFTER

Enligt Artikel 1.2 av Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 ska Riksgälden basera MREL-kravet  på de kapitalkrav som för närvarande är tillämpliga för ett institut.

För institut för vilka Finansinspektionen under det senaste året har genomfört en översyns- och utvärderingsprocess (ÖUP), hämtas som grundregel samtliga kapitalkravsuppgifter (ej prognosvärden) från den samlade kapitalbedömning som framgår av ÖUP:n. Som huvudregel baseras denna bedömning på data per den 31 december närmaste föregående år.  

För institut för vilka Finansinspektionen inte genomfört en ÖUP under det senaste året, hämtas uppgifter om institutets pelare 2-krav från den senast tillgängliga ÖUP:n (faktisk eller prognos). Övriga kapitalkravsuppgifter för dessa institut, samt för institut som saknar en ÖUP, inhämtar Riksgälden direkt från instituten. Dessa uppgifter baseras, i enlighet med ovan, som huvudregel på data per 31 december närmaste föregående år.

Information om vilka pelare 2-krav som direkt eller indirekt avspeglar makrotillsynsrisker och hur stor andel av kravet som motsvarar sådana risker, dvs. de belopp som reduceras i FAB, inhämtas också från Finansinspektionen (se även fråga om hur pelare 2-krav beaktas i minimikravet).

UPPGIFTER OM TOTALA SKULDER OCH KAPITALBAS

Uppgifter om totala skulder och kapitalbas inhämtas som huvudregel från instituten inom ramen för den årliga rapporteringen för resolutionsplanering. Dessa uppgifter baseras på data per 31 december närmaste föregående år.

UNDANTAG

Beslut om minimikravet utgår som huvudregel, utifrån ovan redogörelse, från data per 31 december närmaste föregående år.

Om motiverat med hänsyn till omständigheter som har väsentlig påverkan på minimikravet (t.ex. betydande verksamhetsförändringar eller ändrade kapitalkrav) kan beslutet baseras på uppgifter om kapitalkrav och totala skulder och kapitalbas per ett annat referensdatum än de som anges ovan. I sådana fall används uppgifter som instituten inrapporterat till Riksgälden. Uppgifter om institutets pelare 2-krav utgår dock som huvudregel alltjämt från den senast tillgängliga ÖUP:n (faktisk eller prognos).

Relaterat innehåll

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075

Tillämpning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder

Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2)

Det går inte att säga om det är bra eller dåligt att låna. Men det är bra att ha möjligheten när det behövs. Generellt sett är det inte bra att långsiktigt låna till konsumtion, men det kan vara bra på kort sikt för att stimulera ekonomin. Lån till investeringar kan vara bra eftersom de leder till ökade inkomster i framtiden.

Statsskulden har varierat mellan cirka 1 100 miljarder och 1 400 miljarder kronor under de senaste tio åren. Men skuldens andel av bruttonationalprodukten (BNP) har minskat från över 70 procent 1995 till 26 procent 2018-12-31. Det betyder att statens skulder i förhållande till våra samlade inkomster i Sverige har minskat.

Det finns inga politiska ambitioner att betala av hela statsskulden i Sverige. Det finns inte heller någon bortre tidpunkt då skulderna måste betalas. En viktig skillnad mellan en individ som lånar och en stat är ju att staten förväntas fortsätta existera och få skatteintäkter, men en persons inkomster kan upphöra.

Det finns inget sparmål för staten, men däremot för hela den offentliga sektorn: staten, kommunerna och pensionssystemet. Målet är att sparandet ska vara 0,33 procent av BNP i genomsnitt per år. 

Räntebetalningarna för statsskulden finansieras genom statsbudgeten. Lån som löper ut betalas genom att vi tar nya lån. Statens största tillgång är framtida skatteintäkter. Det viktigaste för betalningsförmågan är att skatteintäkterna räcker till statens alla åtaganden, både till utgifter och till skulder.

I dag har Sverige stabila statsfinanser. Men under början av 1990-talet var Sveriges statsfinanser svaga och statsskulden ökade snabbt. Det är viktigt med stabilitet i det finansiella systemet. En snabbt stigande statsskuld kan skapa en oro för att staten inte kan betala skulderna, och det får i sin tur stora negativa effekter på hela landets ekonomi. Räntorna stiger eftersom risken ökar för långivarna.

Till Statsskuldens startsida

Vi på Riksgälden kan inte lämna någon information gällande dina premieobligationer, varken om innehav eller serienummer. Den informationen har din bank där du har ditt värdepapperskonto (VP-konto).

Det finns inte längre några nya premieobligationer att köpa från Riksgälden. Redan utgivna premieobligationer som ännu inte har förfallit kan handlas på börsen via en bank eller fondkommissionär.

Du måste ha ett VP-konto (värdepapperskonto) eller öppna ett senast när du anmäler dig för köp. Premieobligationerna registreras på ditt VP-konto.

Det är svenska staten som ger ut premieobligationer. Du är garanterad att få tillbaka det insatta beloppet om du behåller en premieobligation från den ges ut tills den förfaller.

Tidigare utgivna premieobligationer handlas till aktuell dagskurs på börsen, vilket kan var mer eller mindre än priset på obligationen när den gavs ut. Kurserna hittar du på NASDAQ Stockholm, hos en bank eller fondkommissionär.

För nu utestående premieobligationer var priset 5 000 kronor när de gavs ut. Det är det beloppet du får tillbaka om du behåller premieobligationen till förfall.

Ett VP-konto (värdepapperskonto) liknar ett bankkonto. Skillnaden är att på ett VP-konto registreras värdepapper istället för pengar. Du har ett avkastningskonto, det vill säga, ett bank- eller plusgirokonto knutet till ditt VP-konto. Det är till det kontot som vi betalar ut dina vinster och det insatta beloppet när obligationen förfaller.
VP -konto kan ha olika benämningar på olika banker, t.ex. servicekonto. Läs mer om VP-konton hos Euroclear.

Du vänder dig till en bank eller fondkommissionär. De öppnar kostnadsfritt ett VP-konto åt dig i Euroclear Swedens system (tidigare VPC). 

När det gäller förändringar eller upplysningar som rör ditt VP-konto vänder du dig till banken eller fondkommissionären där du har ditt VP -konto. Om du inte kommer ihåg vilken bank eller fondkommissionär det är kan du titta på ditt årsbesked eller den senaste avin som du fått. 

Den så kallade utlottningsprocenten bestäms av hur ränteläget ser ut när vi ger ut nya premieobligationer. Utlottningsprocenten visar hur mycket vinster som lottas ut sammanlagt varje år.

Vinstdragningarna sker hos oss och övervakas av Lotteriinspektionen. Dragningarna är offentliga. Vill du vara med på en vinstdragning måste du anmäla det i förväg till oss eftersom antalet platser är begränsat.

Alla premieobligationer som getts ut sedan 1996 är registrerade på VP-konto (värdepapperskonto). Det innebär att alla vinster på de här premieobligationerna betalas ut automatiskt till det bank- eller plusgirokonto du har knutit till ditt VP-konto. Om du inte har något bank- eller plusgirokonto knutet till ditt VP-konto får du vinsten via en bankgiroavi.

När du vinner får du en vinstavi. Informationen skickas ut via Euroclear (tidigare VPC). I brevet finns adressen till ditt kontoförande institut, det vill säga den bank eller det institut där du har ditt VP-konto. Vinsterna betalas normalt ut fyra bankdagar efter dragningsdagen.

För kunder med servicekonto i Nordea eller Swedbank:
Du som har servicekonto i Nordea eller Swedbank har från och med den 18 april 2010 möjlighet att få dina vinstavier elektroniskt via din internetbank. Om du även i fortsättningen vill ha vinstavierna med posten kan du behöva anmäla det i din internetbank. Kontakta din bank för mer information.

Vi visar resultatet av den senaste dragningen på vår webbplats efter kl. 13.00 på dragningsdagen. Du kan även kontrollera om du vunnit med vår app Premiekollen eller genom att ringa kostnadsfritt till vår vinsttelefon, på telefonnummer 020-91 90 00. 

Dragningslistor i pdf-format finns att hämta och att skriva ut på vår webbplats. Du kan också beställa dragningslistor från oss efter varje vinstdragning.

Alla premieobligationer som har getts ur från och med 1996 är registrerade hos Euroclear Sweden (tidigare VPC). För alla premieobligationer som är registrerade hos Euroclear betalas alla vinster ut automatiskt. Vinsten sätts in på det bank- eller plusgirokonto som du har knutit till ditt VP-konto.

Om du köper ett visst antal premieobligationer i följd är du garanterad en årlig vinst (ränta) under obligationens löptid.

För nu utestående obligationer är den garanterade följden 10 premieobligationer i följd. Det ska vara en äkta följd. Det innebär att om garantiföljden till exempel är 10 premieobligationer ska det vara nummer 1001-1010, 1011-1020 och så vidare.

Ja, du kan sälja dem på börsen till aktuell dagskurs. Du säljer dina obligationer via din bank eller fondkommissionär. Banken eller fondkommissionären kan ta ut en avgift, så kallat courtage, för detta.  

Du betalar ingen avgift om du köper en premieobligation när den ges ut. Vill du däremot köpa eller sälja en premieobligation på börsen brukar banken eller fondkommissionären ta ut en avgift, så kallat courtage.

Du hittar aktuella kurser på Stockholmsbörsens hemsida NASDAQ Stockholm. Banker och fondkommissionärer har också uppgift om aktuell kurs. 

Inför vinstdragning avnoteras premieobligationen från handel på börsen den femte bankdagen före avstämningsdagen, om inte Riksgälden meddelar annat. Avstämningsdag är bankdagen före respektive vinstutlottningsdag (om inget annat anges i lånespecifikationen eller tillämpliga allmänna villkor). Börshandeln återupptas dagen efter respektive vinstdragningstillfälle. Handelsuppehållet blir således sju bankdagar.

Premieobligationer som getts ut från och med 1996 är registrerade på VP-konto (värdepapperskonto) och kan inte tappas bort.

Då öppnar ni ett VP-konto (värdepapperskonto) tillsammans, ett så kallat samägarkonto. Samägarkontot registreras på en person (företrädare) och de övriga personerna registreras som delägare. Kontakta din bank eller fondkommissionär för att få mer information om samägarkonto.

Du kan köpa dem i ditt namn och sedan föra över dem till mottagarens VP-konto (banken tar ut en avgift för detta). Sedan skickas en bekräftelse på att premieobligationerna förts över till mottagarens VP-konto.  

Du tar upp det i din självdeklaration året efter försäljningen. Om du gjort en realisationsvinst beskattas den med 30 procent av vinsten. Är det istället en realisationsförlust kan du göra avdrag för den. Realisationsförlusten är dock bara avdragsgill till 70 procent, vilket leder till en skattereduktion med 21 procent av förlusten.

Skatteverket fastställer varje år ett deklarationsvärde per den 31 december och det är det värdet du tar upp i din självdeklaration. Deklarationsvärdet framgår på årsbeskedet. 

Till Premieobligationers startsida

Appen premiekollen avvecklas 1 april 2020 och fortsatt förvaltning och support av appen upphör. Avvecklingen görs med anledning av att Riksgälden inte längre säljer några nya premieobligationer, och att det bara finns ett utestående lån.