Mera dollar, mindre euro i statsskulden. Valutaamorteringen oförändrat 25 miljarder kronor

Pressmeddelande 22 december 2000

Beslut om operativa riktlinjer för 2001. Mera dollar, mindre euro i statsskulden. Valutamorteringen oförändrad.

I november fattade regeringen beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen under 2001 på basis av förslag från Riksgäldskontoret. Regeringens beslut är övergripande och preciseras genom att Riksgäldskontoret lägger fast operativa riktlinjer som mer i detalj anger hur skulden skall förvaltas. Nedan sammanfattas de viktigaste delarna i Riksgäldskontorets beslut.

Valutaskulden
Riksgäldskontorets analys av hanteringen av valutaskulden har aktualiserat vissa nya aspekter, kopplade till läget på valutamarknaden. Riksgäldskontoret uppfattar, liksom de flesta andra bedömare, dollarn som påtagligt övervärderad mot både euron och den svenska kronan. Samtidigt framstår relationen mellan euro och kronor som rimlig. Dessa bedömningar har motiverat Riksgäldskontoret att, i syfte att uppnå en mer förmånlig avvägning mellan förväntad kostnad och risk, dels justera valutafördelningen i valutaskulden, dels avvakta med att öka takten i amorteringarna på valutaskulden. Huvudpunkterna i beslutet om hanteringen av valutaskulden är således:

· Ökad andel dollar och minskad andel euro
Kontoret höjer dollarandelen i valutaskulden från 14 till 20 procent och sänker euroandelen från 65 till 59 procent. Omläggningen av portföljen är redan genomförd. På detta sätt betalar staten tillbaka euroskuld i ett läge då euron är relativt billig och ökar i stället skulden i dollar. Om och när den förväntade korrigeringen av dollarkursen inträffar, kommer det att bli relativt sett billigt att betala tillbaka dollarlån.

· Valutaamorteringar motsvarande 25 miljarder kronor per år från början av 2001
Regeringens riktlinjer anger att valutaskulden skall amorteras i en takt om 35±15 miljarder kronor per år. Bland de faktorer som motiverar avvikelser från riktvärdet 35 miljarder nämner regeringen hänsyn till kronans värde. Den höga värderingen av dollarn och pundet gör att kronans värde sammantaget kan anses avvika påtagligt från en långsiktigt motiverad nivå. Vid en korrigering av dollarkursen skulle kronans genomsnittliga värde sannolikt stiga. Övervägande skäl talar därför för att avvakta med att justera upp amorteringstakten till 35 miljarder kronor per år. Från årets början skall därför amorteringen göras i en takt motsvarande 25 miljarder kronor per år, samma som under 1999 och 2000.

Erfarenheterna, senast från andra halvåret 2000, visar att valutakurser kan ändras snabbt. Följaktligen kan det bli aktuellt att ompröva både sammansättningen av valutaskulden och takten i amorteringarna under året. Beträffande kronkursen är kriteriet för att justera takten till riktvärdet, 35 miljarder, att kronan inte längre framstår som påtagligt undervärderad. Principen att Riksgäldskontoret inte skall ägna sig åt kortsiktigt positionstagande i kronvalutamarkanden, i kombination med kravet på förannonsering av amorteringstakten, gör att takten bör avvägas med hänsyn till såväl aktuell nivå som den förväntade utvecklingen. Amorteringstakten bör således ändras även om det kan finnas förutsättningar för viss ytterligare förstärkning av kronan. Takten påverkas också av andra faktorer, t.ex. nettolånebehovet. Målet är att på sikt minska valutaandelen i statsskulden.

Realskulden
För realupplåningen är målet att långsiktigt öka andelen reallån i statsskulden och att ge ut långa lån. Huvuddelen av nyemitterade realobligationer skall ha minst tio års löptid. De operativa riktlinjerna är identiska med regeringens beslut.

Statsskuldens löptid
Riktvärdet för den sammanvägda durationen i kron- och valutaskulden är satt till 2,7 år. Regeringsbeslutet ger kontoret möjlighet att välja riktvärde för durationen i kron- och valutaskulden i intervallet 2,7±0,3 år. Mittpunkten i intervallet överensstämmer med kontorets förslag. Den analys som låg bakom kontorets förslag är alltjämt giltig. Därför finns det inte skäl att avvika från mittpunkten 2,7 år. Durationen fördelas mellan delportföljerna så att durationen för kronskulden sätts till 2,9±0,3 år och för valutaskulden till 2,3±0,3 år.

Lånestrategi och marknadsvård
Skuld- och marknadsvård är viktiga medel - vid sidan av skuldportföljens sammansättning - för att reducera kostnader och risker i statsskuldsförvaltningen. De operativa riktlinjerna anger att kontorets upplåning ska vägledas av principer om förutsägbarhet, strävan efter hög likviditet och begränsad refinansieringsrisk. Vidare ska Riksgäldskontoret verka för att bredda den inhemska investerarbasen. Bland annat ska kontoret underlätta för små och medelstora placerare, inklusive hushåll, att köpa och handla statspapper. Riksgäldskontoret ska också främja elektronisk handel i svenska statspapper. Ändrade former för handeln kan eventuellt även leda till vissa anpassningar i kontorets lånepolicy, inom ramen för den övergripande lånestrategin.

För mer information:
Thomas Franzén, tel. 08-613 46 51
Lars Hörngren, tel. 08-613 47 36