Kostnader för statliga garantier minst 700 miljoner kronor 2002 enligt Riksgäldskontorets förslag till regeringen

Pressmeddelande 15 december 2000

År 1998 infördes en ny modell för statliga garantier. De ska värderas och en avgift motsvarande statens ekonomiska risk tas ut. Beslut om avgiftens storlek fattas av Riksgäldskontoret. Avgifterna ska samlas i en reserv för att täcka framtida utgifter. På sikt ska systemet vara självfinansierande. Även äldre garantier ska prissättas. För att klara denna uppgift har Riksgäldskontoret idag skickat fem skrivelser till olika departement med förslag till åtgärder. Det handlar om att dels anslå pengar i statsbudgeten till garantiavgifter, dels ändra vissa gamla riksdags- och regeringsbeslut som reglerar avgiften.

De äldre garantierna representerar åtaganden på ca 200 miljarder kr och har i tidigare rapporter uppskattats representera över 10 miljarder kronor i förväntade kostnader. Nu förutsätts att flera garantiåtaganden reduceras eller avvecklas. Det gäller bl.a. garantierna för SBAB och Svedab, som äger halva Öresundsbrokonsortiet. För Stockholmsleder, Göteborgstrafikleder och Arlandabanan, liksom för internationella finansieringsinstitut, förutsätts att medel anvisas på annat sätt. Riksgäldskontorets förslag rörande garantierna för Venantius AB är ännu inte klart och ingår därför inte i framställningen. Mot denna bakgrund anges för år 2002 ett behov av anslagsmedel på sammanlagt ca 700 miljoner kronor. I detta belopp ingår garantierna för Öresundskonsortiet enbart med en preliminärt årlig avgift.

Orsaken till att arbetet med garantierna för Venantius AB inte är i klart i tid är främst svårigheterna att värdera Venantius ekonomiska ställning och därmed de ekonomiska risker staten tar genom att garantera Venantius upplåning. Venantius har nominellt lånat ut 22,8 miljarder kronor, framför allt till bostadsrättsföreningar som till stor del ligger i landsorten. Riksgäldskontorets bedömning är att risknivån är hög.

För Öresundsbrokonsortiets upplåning anges en preliminär årlig avgift för 2002 och 2003. Riksgäldskontoret återkommer till regeringen med förslag till slutlig avgift hösten 2002. Den kommer att beräknas mot bakgrund av trafikflödet på bron.

Garantikapital till internationella institut som t.ex. Världsbanken och Europeiska investeringsbanken är inte jämförbara med andra garantier. Dessa åtaganden bör därför hanteras i en separat garantireserv utan avgifter.

Beträffande garantierna för SBAB skrev Riksgäldskontoret 1999-12-30 till regeringen och föreslog att kapitaltäckningsgarantin avskaffas och ersätts med ett annat garantiåtagande och avvecklas under en tioårsperiod. Detta förslag, som också stöds av SBAB, återkommer i denna skrivelse. Angående Svedab skrev Riksgäldskontoret till regeringen 2000-03-15 och föreslog att bolaget får ett kapitaltillskott direkt från budgeten och att kapitaltäckningsgarantin för bolaget samtidigt tas bort. Denna fråga togs upp i årets budgetproposition med en hänvisning till den kommande infrastrukturpropositionen.

Allmänt gäller att detaljer om enskilda garantier och företag inte kan lämnas ut med hänsyn till företagens affärer. Skrivelserna till respektive departement åtföljs därför av sekretessbelagda bilagor.

Huvudskrivelsen, som är likadant utformad till respektive departement, finns tillgänglig på vår webbplats

Frågor besvaras av:

Per-Anders Bergendahl, chef för garantiavdelningen,
telefon 08-613 46 21 (efter kl. 13.00 den 15 december) Marja Lång, informationschef, telefon 08-613 46 54 (efter kl.13.00 den 15 december)

Bakgrund

Syftet med den nya garantimodellen är att statens risker ska synas och prissättas redan då riksdagen fattar beslut om en garanti. Kostnaden för garantin ska vägas in när regering och riksdag prioriterar statens utgifter.

För att statens åtagande skall vara tydligt och gå att kontrollera måste garantin vara begränsad i tid och belopp. Kapitaltäckningsgarantier uppfyller inte dessa krav och bör inte förekomma. Vidare bör statliga garantier inte användas för att finansiera verksamhet i underkapitaliserade bolag. Det gäller i synnerhet om verksamheten är konkurrensutsatt och/eller skulle kunna bedrivas i privat regi.