Frågor och svar om föreskrifter och avgifter för insättningsgarantin

Av 11 § lagen om insättningsgaranti framgår att svenska institut samt utländska institut som tar emot insättningar hos en filial i Sverige ska lämna insättarna viss information om insättningsgarantin.

Detta innebär att svenska institut och utländska institut som bedriver verksamhet genom filial i Sverige ska följa svenska regler om information om insättningsgarantin när det gäller informationsgivning till insättare i Sverige.

För institut som bedriver verksamhet genom filial i ett annat land bör de regler om information om insättningsgarantin som gäller i det land där filialen är etablerad tillämpas när det gäller informationsgivning till insättare i det landet (se t.ex. prop. 1995/96:60 s. 74).

Senast uppdaterad 2016-06-22

Syftet med bestämmelserna om att informationsbladet ska ha det format som anges i bilaga I till insättningsgarantidirektivet är att alla insättare ska få samma information på likartat sätt (se artikel 16.2 och skäl 43 i insättningsgarantidirektivet).

Formuläret i bilaga I till insättningsgarantidirektivet är utformat på ett sätt som ska täcka in de olika förhållanden som råder i de olika medlemsstaterna. Det gäller t.ex. beskrivningen av insättningsgarantisystemen som kan se olika ut, se not 1 i bilaga I. Det kan därför behöva göras vissa anpassningar av texten i informationsbladet för att de förhållanden som råder för det enskilda institutet ska återges på ett korrekt sätt.

För att informationen ska bli heltäckande bör det även kunna läggas till viss information. Ett utländskt institut som bedriver verksamhet genom filial i Sverige bör t.ex. kunna lägga till information om att det har anslutit sig till det svenska insättningsgarantisystemet eftersom det får betydelse för skyddets begränsning.

Det centrala är att informationsbladet har det format som anges i bilagan till direktivet. Det bör därför inte tas bort eller läggas till några rubriker i bladet. Däremot bör texten i respektive kolumn kunna redigeras. Exempelvis bör texten i fotnoterna kunna lyftas in direkt i tabellen. Endast sådan information som enligt bilagan endast ska anges i ”tillämpliga fall” bör kunna tas bort om den inte relevant.

Insättarens bekräftelse av mottagandet av informationen bör kunna placeras sist. I övrigt bör inga ändringar ske av rubrikordningen.

Senast uppdaterad 2016-06-22

Syftet med bestämmelserna om bekräftelse är att säkerställa att insättarna tar del av informationen om insättningsgarantin. En ökad kännedom om insättningsgarantin bidrar till den finansiella stabiliteten och stärker konsumentskyddet.

Om en insättare får annan information samtidigt som informationen om insättningsgarantin lämnas är det av särskild vikt att informationen om insättningsgarantin lyfts fram. Det är också bakgrunden till kravet på att bekräftelsen inte får avse annat än informationen om insättningsgarantin.

Kravet på bekräftelse kan uppfyllas på en rad olika sätt.

Skriftligt

Om avtal om mottagande av insättningar ingås skriftligen ska informationsbladet bekräftas genom att insättaren undertecknar informationsbladet.
Kravet på bekräftelse av att informationen i 11 § första stycket lagen om insättningsgaranti har tagits emot bör t.ex. kunna uppfyllas genom att det i ett särskilt stycke eller bredvid en särskild kryssruta på signatursidan i avtalet framgår att insättaren genom att underteckna dokumentet har tagit del av informationen om insättningsgarantin. Det bör inte krävas att insättaren undertecknar flera olika dokument.

Elektroniskt

Om avtal om mottagande av insättningar ingås genom internettjänsten bör kravet på bekräftelse av att informationsbladet och informationen enligt 11 § första stycket lagen om insättningsgaranti har tagits emot t.ex. kunna uppfyllas genom användandet av olika kryssrutor: en som avser de allmänna villkoren generellt, en som avser informationsbladet och en som avser information om insättningsgarantin enligt 11 § första stycket lagen om insättningsgarantin. Insättaren bör då kunna bekräfta att informationen har tagits emot genom att först markera kryssrutorna och därefter skriva under genom elektronisk signatur. Det bör inte krävas flera elektroniska signaturer.

Senast uppdaterad 2016-06-22

Namn på insättningsgarantisystem: Riksgälden Insättningsgarantin

Kontakt: Riksgälden, 103 74 Stockholm

Telefon: 08 613 52 00

Webbplats: www.insattningsgarantin.se

E-post: ig@riksgalden.se

Senast uppdaterad 2016-06-22

Bilaga 1, not 1:
Din insättning täcks av ett lagstadgat insättningsgarantisystem. Om insolvens uppstår kommer dina insättningar att återbetalas med upp till 100 000 EUR [ersätt med rätt belopp om valutan inte är euro] av insättningsgarantisystemet.

Notera att just denna text inte exakt överensstämmer med något av de styckena som framgår under not 1 eftersom inget alternativ helt överensstämmer med vad som gäller för den svenska insättningsgarantin.

Senast uppdaterad 2016-06-22

För de filialer som anslutits till ett värdlands garantisystem bör värdlandets garantisystem uppges samt vilka insättningar och/eller vilket belopp som skyddas av värdlandets garantisystem. Till exempel kan detta anges under kolumnen ”skyddets begränsning:”

Senast uppdaterad 2016-06-22

Varje institut som omfattas av insättningsgarantin ska betala en årlig avgift till garantimyndigheten (12 § lagen om insättningsgaranti). Institutens sammanlagda avgifter för ett år ska uppgå till 0,1 procent av de garanterade insättningarna. De behållna avgiftsmedlen ska uppgå till ett belopp som motsvarar minst 0,8 procent av de garanterade insättningarna (målnivå, 15 a §).

Insättningsgarantifonden uppgår för närvarande till cirka 2,6 procent av de garanterade insättningarna. Av lagen om insättningsgaranti följer att garantimyndigheten ska ta ut avgifter även fortsättningsvis. Detta har bland annat motiverats med att det bör råda en försäkringsmässig syn på insättningsgarantin där institutens avgifter kan liknas vid premier som möjliggör att ersättningsfall ska kunna hanteras över tid. Det finns även betydelsefulla fördelar med ett jämnt och förutsebart avgiftsuttag samt kontinuerlig uppbyggnad av insättningsgarantin som minskar risken för uttag av extra avgifter till följd av underskott i fonden.

Senast uppdaterad 2021-01-01

Bakom förändringen ligger EU:s insättningsgarantidirektiv, som ger utgångspunkterna för en riskbaserad avgiftsmodell. Varje medlemsland kan med direktivet som grund utforma och använda sina egna riskbaserade metoder för beräkningen av avgiften för garantin. Riksgälden reviderade under 2020 modellen för att avgiften ännu bättre ska spegla risken hos varje institut, vilket ytterligare bidrar till att minska överdrivet risktagande och främjar den finansiella stabiliteten.

När Riksgälden har utformat den nya avgiftsmodellen har man tagit hänsyn till de riktlinjer som Europeiska bankmyndigheten (Eba) har utfärdat.

Senast uppdaterad 2021-01-01

Den nya beräkningen tar hänsyn till fem olika riskkategorier som utgörs av totalt nio olika riskindikatorer. Utifrån beräkningen delas instituten upp i olika riskklasser.

Följande riskkategorier och riskindikatorer samt viktning beaktas i den nya avgiftsmodellen:

Riskkategorier och riskindikatorer resp. Vikt

Kapital 18 %

Bruttosoliditet 9 %

Kärnprimärkapitalkvot 9 %

Likviditet och finansiering 18 %

Likviditetstäckningsgrad (LCR) 24 %

Stabil nettofinansieringskvot (NFSR) 9 %*

Tillgångskvalitet 13 %

Andel nödlidande lån 13 %

Affärsmodell och styrning 13 %

Riskviktade tillgångar/totala tillgångar 6,5 %

Avkastning på totalt kapital 6,5 %

Potentiella förluster för insättningsgarantisystemet 38 %

Systemviktigt institut 15 %

Ej intecknade tillgångar/garanterade insättningar 23 %

Summa 100 %

* Vid avgiftsuttaget 2021 ska riskindikatorn NSFR inte användas. Riskindikatorn LCR ska vid avgiftsuttaget 2021 ha en indikatorvikt på 18 procent.

En annan nyhet är att skillnaden i avgift mellan mellan högsta och lägsta riskklass ökat, från 2,6 till 4,0 gånger.

Det totala avgiftsuttaget uppgår fortsatt till 0,1 procent av institutens totala garanterade insättningar.

Senast uppdaterad 2021-01-01

Instituten kommer att erhålla en riskpoäng baserat på institutens värden på de olika riskindikatorerna. Vilken riskklass ett institut hamnar i bestäms av institutets sammanlagda riskpoäng. Denna riskpoäng bestämmer var i intervallet 50 till 200 procent instituten hamnar. Avgiftsmodellen utgörs av nio olika riskklasser.

För att det totala avgiftsuttaget ska motsvara lagens krav på 0,1 procent av totala garanterade insättningar används enjusteringskoefficient. Uppgår exempelvis kravet på totala avgifter till 1 500 miljoner kronor och totala avgifter innan justeringsfaktor till 1 470 miljoner kronor justeras varje instituts avgift upp med faktorn 1,02 (1 500/1 470 = 1,02).

Senast uppdaterad 2021-01-01

Vid omräkning av uppgifter till SEK ska garanterade insättningar räknas om till den kurs som fastställs av Nasdaq Stockholm per 31/12.

För övriga uppgifter ska den valutakurs som tidigare använts vid bokslutet användas.

Senast uppdaterad 2017-06-05

Införandet av den nya avgiftsmodellen har ingen påverkan på insättarnas rätt till ersättning från insättningsgarantin.

Senast uppdaterad 2017-06-05