Mindre valutaskuld och mer realskuld i statsskulden

Pressmeddelande 26 september 2003

Riktvärdet för amorteringen på statens skuld i utländsk valuta bör även nästa år sättas till 25 miljarder kronor för att fortsätta neddragningen av andelen valutaskuld. Samtidigt bör andelen reallån i statsskulden långsiktigt öka. Det skriver Riksgäldskontoret i det årliga förslaget till riktlinjer för statsskuldsförvaltningen som lämnats till regeringen.

Övriga huvudpunkter i förslaget, som i stort motsvarar gällande riktlinjer, är:

· Riktvärdet för den genomsnittliga durationen för den nominella kron- och valutaskulden bör vara oförändrad på 2,7 år. Realupplåning ska ske i papper med lång löptid.

· Regeln att upplåningen ska inriktas så att maximalt 25 procent av skulden förfaller inom tolv månader är överflödig och bör tas bort. En jämn förfalloprofil är en självklar del i en effektiv skuldförvaltning. Det finns dessutom bättre sätt att bevaka riskerna i statsskulden än genom att styra de kortsiktiga förfallen.

I den analys som ligger bakom förslaget ägnar Riksgäldskontoret särskilt intresse åt valet av löptid. Vi diskuterar hur den kommande demografiska omställningen, med ökad andel äldre, bör påverka statsskuldsförvaltningen under de närmaste åren. Riksgäldskontoret konstaterar att den viktigaste anpassningen till de påfrestningar som börjar om ett eller två decennier är att under de närmaste åren minska statsskuldens storlek. Eventuellt kan det på sikt även vara lämpligt att förlänga löptiden för att minska riskerna i statsskulden inför en period när de statsfinansiella riskerna i övrigt ökar.

Som underlag för analysen har Riksgäldskontoret även tagit fram ett nytt riskmått, kallat Cost-at-Risk. Måttet indikerar att med nuvarande skuldsammansättning och storlek är det 5 procents risk att statsskuldens kostnader ska bli i storleksordningen 16 miljarder kronor större än väntat. Med en längre löptid skulle risken för stora kostnadsökningar minska, men samtidigt ökar de förväntade kostnaderna.

Riskavvägningar är ytterst ett politiskt ansvar, men Riksgäldskontoret bedömer att analyserna i årets riktlinjeförslag inte ger grund för att föreslå en förlängning av löptiden. Skulle skuldkvoten de närmaste fem till tio åren inte minska i den takt som följer av de budgetpolitiska målen kan det dock finnas skäl att minska riskerna för kraftigt ökade kostnader, t.ex. genom att förlänga skuldens genomsnittliga löptid.

Riksgäldskontoret anser också att erfarenheterna är goda av att växlingar mellan kronor och utländsk valuta sedan drygt ett år görs direkt i valutamarknaden och inte via Riksbanken. Hanteringen uppfyller kraven på förutsägbarhet och transparens. Det förekommer inte några spekulationer om marknadseffekter av valutaväxlingarna. Den ökade flexibilitet som det nya systemet ändå ger har kunnat utnyttjas till att effektivisera hanteringen.

Statsskulden ska enligt lag förvaltas så att kostnaden långsiktigt minimeras samtidigt som risken, och penningpolitikens krav, beaktas. Riktlinjerna för 2004 fastställs av regeringen senast i mitten av november.

Frågor besvaras av:

Thomas Franzén, riksgäldsdirektör, telefon 08-613 46 51
Lars Hörngren, chefsekonom, telefon 08-613 47 36

Förslag till riktlinjer 2003