Över tre miljarder kronor till resolutionsreserven

Nyhet 28 juni 2021

Hanteringen av krisande banker ska i första hand finansieras av bankens egna aktie- och fordringsägare. För extraordinära situationer finns en resolutionsreserv som byggs upp med avgifter från banker och institut. För år 2021 har 3,66 miljarder kronor betalats in till resolutionsreserven.

Hanteringen av banker i kris banker ska i första hand finansieras genom att förluster och kostnader för krisen bärs av aktie- och fordringsägare, genom så kallad bail-in. Detta enligt det resolutionsramverk som gäller på europeisk nivå och som i Sverige hanteras av Riksgälden.

Under extraordinära omständigheter kan det krävas extern finansiering. Därför finns även en resolutionsreserv, som byggs upp med avgifter från banker och institut. Nu har dessa avgifter till reserven beslutats och betalats in för år 2021.

De större instituten betalar mest

I år har 169 institut betalat resolutionsavgift och totalt har cirka 3,66 miljarder kronor debiterats i resolutionsavgifter. Instituten debiteras antingen en riskjusterad avgift eller en schablonavgift. De 55 största instituten betalar riskjusterad avgift och står för nästan hela avgiftsuttaget. De resterande instituten har betalat den mindre schablonavgiften.

Reserven byggs upp successivt

Vid utgången av 2020 uppgick resolutionsreserven till 46,9 miljarder kronor. Det motsvarade 2,75 procent av de sammanlagda garanterade insättningar som täcktes av den svenska insättningsgarantin.

I Sverige ska årliga avgiftsuttag genomföras till dess resolutionsreserven når en målnivå motsvarande 3 procent av de garanterade insättningarna. Hur stora de årliga uttagen blir samt hur många år framöver som avgiftsuttag kommer att genomföras beror dels på utvecklingen av garanterade insättningar och dels på tillväxttakten i de avgiftsskyldiga institutens avgiftsunderlag.

Så fungerar resolutionsreserven

Resolutionsreservens konstruktion följer de allmänna principer som tillämpas för statsbudgeten och statens finansiering. Reserven är ett konto i Riksgälden, och de avgifter som betalas in till kontot går in i statens samlade kassaflöde. När avgifterna kommer in förstärks därmed budgetsaldot och statens lånebehov och statsskulden minskar.

Syftet med att låta inbetalningar minska statsskulden istället för att öronmärkas och fonderas är att uppnå en kostnadseffektiv förvaltning av statens finanser.