Resolutionsreserven

Resolutionsreserven används för att finansiera vissa åtgärder vid resolution och bidra till att institut i kris kan hanteras på ett ordnat sätt.

Read in English

Resolutionsreserven kan användas för att underlätta genomförandet av resolution. Reserven kan till exempel tillfälligt stötta likviditeten i institut som försatts i resolution. Under vissa omständigheter kan reserven även användas för att täcka delar av institutets förluster och eventuella behov av återkapitalisering. Det får dock bara ske efter att aktieägare och långivare har tagit en väsentlig del av kostnaderna för förlusterna och återkapitaliseringen.

Instituten betalar avgift upp till reservens målnivå

Instituten betalar en årlig avgift till resolutionsreserven så länge som reservens behållning understiger tre procent av de garanterade insättningarna under det föregående året (målnivån).

Hur avgifterna fördelas mellan instituten regleras av en delegerad EU-förordning. De större instituten betalar en riskjusterad avgift där avgiften står i proportion till institutets storlek och risk. De mindre instituten betalar en schablonavgift där avgiften fastställs i enlighet med intervall baserat på institutens storlek.

Om reservens behållning inte är tillräcklig för att finansiera de åtgärder som Riksgälden beslutar om i resolution, kan ytterligare medel lånas upp för reservens räkning. Underskottet i reserven och kostnaderna för lånen ska i så fall täckas genom ytterligare avgifter som tas ut från instituten i efterhand.

Vill du läsa mer om hur resolutionsavgiften fungerar? I Fokusrapporten ”Resolutionsavgiften – en del av finansieringsarrangemangen för finansiell stabilitet” beskriver vi bland annat syftet med resolutionsavgiften, vilka som måste betala och hur den beräknas samt hur avgiften hör ihop med resolutionsreserven.

Resolutionsreserven i siffror

  • 2026 betalade 135 institut resolutionsavgift och totalt betalades 4,42 miljarder kronor in.
  • 61 institut betalade en riskjusterad avgift och stod för nästan hela avgiftsuttaget. De resterande instituten betalade schablonavgift.

Tabellen nedan visar resolutionsreservens historiska utveckling från 2017 samt en prognos för reservens utveckling till och med 2029, både nominellt och i procent av garanterade insättningar.

Resolutionsreservens utveckling och prognos

Datum

Resolutionsreserv (mdkr)

Som andel av garanterade insättningar (%)

2017-12-31

28,85

1,71

2018-12-31

37,76

1,68

2019-12-31

43,50

2,71

2020-12-31

46,95

2,75

2021-12-31

50,61

2,69

2022-12-31

54,92

2,66

2023-12-31

61,03

2,72

2024-12-31

67,73

2,89

2025-12-31

73,61

2,98

2026-12-31*

79,80

3,06

2027-12-31*

81,79

2,98

2028-12-31*

88,63

3,07

2029-12-31*

90,98

3,00
Anm. Utfall avser den 31 december respektive år. År markerade med * avser prognos där garanterade insättningar och institutens avgiftsunderlag antas ha en framtida årlig tillväxt som motsvarar ett genomsnitt av tillväxttakten under de tre senaste utfallsåren. De senaste tre utfallsåren för perioden är 2023–2025. Antagandena om framtida räntor baseras på avkastningskurvor per den 30 april 2026.

Källa: Riksgälden.

Vilket år tas resolutionsavgiften ut?

Resolutionsavgift tas ut så länge behållningen i resolutionsreserven understiger målnivån om tre procent av de garanterade insättningarna. Hur stora de årliga uttagen blir, samt vilka år som avgift kommer att tas ut, beror dels på hur garanterade insättningar och de avgiftsskyldiga institutens avgiftsunderlag utvecklas, dels på den ränta som utgår på behållningen i reserven (baserad på Riksbankens styrränta).

Så beräknas prognosen

Prognosen av resolutionsreservens framtida utveckling bygger på:

  • institutens totala volym garanterade insättningar
  • institutens avgiftsunderlag
  • implicita terminsräntor.

Dessa tre komponenter påverkar prognosen på olika sätt och är förenade med skilda grader av osäkerhet. Det faktiska utfallet påverkas av ett flertal faktorer som inte fullt ut kan förutses. Prognosen ska därför tolkas som en beräkning baserad på antaganden gjorda vid en viss tidpunkt och inte som en exakt bedömning av den framtida utvecklingen.

För hela prognosperioden antas institutens totala volym garanterade insättningar och institutens avgiftsunderlag ha en framtida årlig tillväxt som motsvarar ett genomsnitt av tillväxttakten under de tre senaste utfallsåren. Antagandet om räntans utveckling baseras på implicita terminsräntor från specifika datum, medan den faktiska räntan på resolutionsreservens behållning utgår från Riksbankens styrränta och kapitaliseras kvartalsvis. Se aktuell räntenivå här: Ränte- och avistakonton – Riksgalden.se.