Historia

Inlösen av riksdaler riksgälds

Riksdagen beslöt år 1800 att Riksbanken skulle lösa in Riksgäldens sedlar. En och en halv riksdaler riksgälds betalades med en riksdaler banco utgiven av Riksbanken. Det tog lång tid för Riksbanken att lösa in Riksgäldens sedlar eftersom nya krig krävde ny finansiering som ledde till att nya skuldsedlar gavs ut. Efter 1808–1809 års krig, då Sverige förlorade kriget mot Ryssland och därmed Finland, hade statsskulden vuxit till enorma volymer.

Sverige vägrar betala 2/3 av utlandsskulden

Hela 75 procent av statsskulden var lånad utomlands och Sverige kunde inte betala tillbaka sina utlandslån. Staten beslöt egenmäktigt att skriva av den största delen av utlandsskulden 1815. Den sista tredjedelen av statsskulden betalade Karl XIV Johan. Dessutom pantsattes den svenska provinsen Pommern i norra Tyskland mot betalning i silver.

Svåra år

Det var hårda tider också för befolkningen. Barnadödligheten var hög, var femte barn dog före ett års ålder, och jordbrukets modernisering krävde kapital. Inflationen härjade och många företag gick i konkurs. Bygget av Göta Kanal slukade också stora summor. Men 1834 var statsskulden i stort sett utraderad. Riksgälden stod på plus och hade i stället fordringar i utlandet och gentemot medborgarna.

Start för penningmarknaden

Riksgälden fick en ny uppgift – att finansiera dåtidens största infrastrukturprojekt, det svenska järnvägsnätet. Riksgälden fick också i uppdrag att låna ut sina överskottsmedel mot ränta. Från 1840 fram till 1900-talets början lånade Riksgälden genom att ge ut obligationer i utlandet. En stor del av pengarna användes för att ge korta lån till svenska banker. Detta var början till den svenska penningmarknaden.

Riksbanken blir centralbank

Riksbanken var vid den här tiden en statsbank som gav stöd till låntagare efter beslut i riksdagen. Först 1897 blev riksbanken en centralbank med ansvar för penningpolitiken.

Början av 1900-talet

Statsfinanserna under press i början av 1990-talet

I början av 1990-talet blev Sveriges ekonomi sämre. Underskottet i statens budget var som högst 12 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i mitten av 1990-talet. Statsskulden som andel av BNP ökade kraftigt – från 40 till 73 procent mellan 1990 och 1994. Det innebar att skulden fördubblades i kronor räknat, från cirka 600 till 1 300 miljarder.

För att ta tillbaka kontrollen över ekonomin och återupprätta förtroendet för statsfinanserna, införde regeringen ett budgetpolitiskt mål om att stabilisera statsskulden senast år 1998. Det stiftades även en ny lag, Lagen om statsbudgeten, för att få bättre kontroll över den statliga budgetprocessen. Utformningen av dessa regelverk påverkades också av EU:s regler om att underskottet i den offentliga förvaltningens finansiella sparande inte får bli större än 3 procent av BNP och att den offentliga förvaltningens konsoliderade bruttoskuld (den så kallade Maastrichtskulden) inte får överstiga 60 procent av BNP.

Statsfinanserna stärks under 1990-talets andra hälft

Under senare hälften av 1990-talet återhämtade sig ekonomin.  Samtidigt genomförde staten stora budgetförstärkningar i form av besparingar och skattehöjningar på 120–130 miljarder kronor. Det gjorde att underskotten i budgeten minskade successivt. Runt år 2000 hade Sverige överskott i statsbudgeten. En stor anledning var att staten fick in extra mycket skatt när börsen gick upp kraftigt i slutet av 1990-talet. Staten fick också in mer pengar genom att sälja tillgångar, till exempel andelar i Telia AB, och flytta pengar från AP-fonderna i samband med det nya pensionssystemet.

Bättre rustade för kriser

Statens ekonomi i början av 2000-talet präglades av stabilitet, trots återkommande kriser som it-bubblan och senare finanskrisen 2008. De erfarenheter som drogs från 1990-talets djupa ekonomiska kris hade lett till att Riksbanken gjorts mer självständig med ett tydligt inflationsmål för penningpolitiken samtidigt som finanspolitiken fått ett finanspolitiskt ramverk med bland annat utgiftstak och överskottsmål. Dessa nya stabilitetsfrämjande strukturer gjorde att Sverige kunde hantera nya kriser bättre än tidigare.

Finanskrisen 2008–2009

När finanskrisen bröt ut 2008 fick Riksgälden en central roll i att hantera statens stödåtgärder för att motverka riskerna i det finansiella systemet samt mildra krisens effekter på svenska hushåll och företag. Riksgälden fick ansvar för de stödprogram till bankerna som snabbt togs fram, till exempel garanti- samt kapitaltillskottsprogrammet. Riksgälden gick även in och tog över ägandet av investmentbanken Carnegie tillfälligt 2008 för att förhindra en konkurs. I syftet att förhindra att handeln i statsskuldväxlar skulle kollapsa beslutade dessutom Riksgälden att göra extra emissioner av växlar. Den hårt drabbade fordonsindustrin erbjöds stöd, och 2010 ställde Riksgälden också ut en statlig kreditgaranti till Saab Automobile.

Under 2009 vände 2008 års rekordstora budgetöverskott till ett stort underskott på 176 miljarder kronor. Drygt hälften av underskottet användes för att låna ut pengar till Riksbanken för att förstärka valutareserven.

2010-tal och eurokris

I början av 2010-talet var flera länder i euroområdet högt skuldsatta efter finanskrisen. Även Sveriges statsskuld hade ökat, från 33 till 36 procent som andel av BNP 2009, men den ökade inte i samma omfattning som vid tidigare kriser och var fortfarande mycket låg sett ur ett internationellt och historiskt perspektiv.

Under andra halvan av 2010-talet förbättrades Sverige statsfinanser rejält och statsbudgeten uppvisade över lag överskott. Det bidrog till att minska statsskulden.

2020-talet

Coronapandemin och stödåtgärder

När coronapandemin bröt ut våren 2020 fick Riksgälden ansvar för flera av de åtgärder som lanserades och som syftade till att stötta svensk ekonomi. För att hantera de ekonomiska effekterna av pandemin erbjöds genom Riksgälden stöd genom två statliga garantiprogram: Företagsakuten, som framför allt riktade sig till små och medelstora företag samt Flygakuten, som riktade sig till den svenska flygindustrin.

Statens lånebehov ökade snabbt och Riksgälden svarade genom att öka upplåningen av statspapper. Det innebar att statsskulden ökade från 22 till 26 procent som andel av BNP under 2020. Ekonomin återhämtade sig under 2021 och statsskulden vände åter nedåt.

Nya osäkerheter och ökad upplåning

Under 2022 gick Sverige in i en period där den ekonomiska återhämtningen bröts av nya osäkerheter till stor del som en följd av Rysslands storskaliga invasion av Ukraina. Riksgälden fick hantera ökade upplåningsbehov och ett ökat fokus på beredskapsfrågor.

Hösten 2022 fick Riksgälden i uppdrag att ställa ut statliga kreditgarantier för lån till elproducenter. Garantiramen var 250 miljarder kronor. Bakgrunden var kraftigt stigande och volatila elpriser efter Rysslands invasion av Ukraina, vilket gjorde att elproducenter som handlar med elderivat behövde ställa allt större säkerheter hos Nasdaq Clearing AB. Det riskerade att skapa likviditetsproblem även för i grunden solida bolag och i förlängningen påverka den centrala motparten Nasdaq Clearing och därmed även den finansiella stabiliteten.