Resolution av centrala motparter

Riksgäldens resolutionsuppdrag innefattar även centrala motparter. Det är företag som agerar mellanhand mellan köpare och säljare i en finansiell transaktion och därmed tar över de skyldigheter som säljaren av ett finansiellt kontrakt har mot köparen av kontraktet och de rättigheter som köparen har mot säljaren. Den centrala motparten blir således både köpare och säljare i affären och tar på så vis över den motpartsrisk som uppstår mellan två aktörer från den tidpunkt då de ingått ett finansiellt kontrakt fram till den tidpunkt då affären avvecklas (se vidare faktarutan nedan).

Resolutionsreglerna för centrala motparter skiljer sig i vissa avseenden från det som gäller för banker. Till exempel delar Riksgälden och Finansinspektionen på ansvaret att bedöma om den centrala motparten fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Syftet med regelverken är dock detsamma, det vill säga att säkerställa en ordnad krishantering och därigenom upprätthålla den finansiella stabiliteten.

Resolution

Resolution blir aktuellt om en central motpart drabbas av så pass allvarliga problem att de inte kan hanteras genom de finansiella buffertar och andra skyddsmekanismer som motparten själv byggt upp. Genom resolution övertar Riksgälden kontrollen av den centrala motparten och vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den centrala motpartens kritiska funktioner. Till sitt förfogande har Riksgälden ett antal olika verktyg:

a) Verktyg för att täcka förluster och stänga positioner

b) Nedskrivning och konvertering av äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet

c) Försäljning av verksamheten

d) Överföring av verksamheten till ett broinstitut, varefter verksamheten kan avvecklas eller rekonstrueras under ordnade former

Ytterst finns också en möjlighet för staten att överta ägandet av motparten och bidra med nytt kapital - det statliga stabiliseringsverktyget.

Resolutionsplanering

För att vid behov kunna genomföra resolution på bästa sätt ska Riksgälden planera och upprätthålla beredskap för resolution. Detta görs huvudsakligen genom den resolutionsplan som ska upprättas och uppdateras på årlig basis. Resolutionsplanen beskriver vilka verktyg och befogenheter som Riksgälden planerar att tillämpa om motparten fallerar, hur dess kritiska funktioner i så fall kommer att upprätthållas samt hur den centrala motparten kan komma att rekonstrueras. Om Riksgälden identifierar hinder mot att genomföra resolution kan krav riktas mot motparten att undanröja dessa hinder.

Interna arrangemang för att undvika intressekonflikter

Som resolutionsmyndighet måste vi ha interna arrangemang för att undvika intressekonflikter mellan uppdraget som resolutionsmyndighet för centrala motparter och alla andra uppdrag som Riksgälden har. Det kan vara uppdrag som vi har i egenskap av stödmyndighet och garantimyndighet samt som resolutionsmyndighet för kreditinstitut och värdepappersbolag. I dokumentet "Redogörelse för separation – undvikande av intressekonflikter vid resolution av centrala motparter" kan du läsa om Riksgäldens interna arrangemang för att säkerställa att intressekonflikter undviks.

Redogörelse för separation – undvikande av intressekonflikter vid resolution av centrala motparter

Åtgärder för att undvika resolution

Även om resolution ger förutsättningar att kunna hantera fallerande motparter på ett effektivt sätt utgör det ett sistahandsalternativ som i möjligast mån bör undvikas. Därför innehåller resolutionsramverket också regler som syftar till att undvika att en central motpart får så allvarliga problem att den måste försättas i resolution.

Återhämtningsplan

Den centrala motparten ska upprätta en egen återhämtningsplan där det ska framgå vilka åtgärder som motparten själv kan vidta för att återställa sin finansiella position vid en avsevärt försämrad finansiell ställning eller när det föreligger en risk att den bryter mot kraven i regelverket. Återhämtningsplanen granskas av Finansinspektionen och Riksgälden.

Tidigt ingripande

Om en central motpart riskerar att lida stora finansiella förluster eller om dess agerande kan vara skadligt för den finansiella stabiliteten kan Finansinspektionen ingripa i motpartens verksamhet innan situationen gått så långt att resolution är enda utvägen. Dessa s.k. tidiga ingripanden innefattar bland annat att Finansinspektionen kan framtvinga åtgärder i återhämtningsplanen.

Förebyggande statligt stöd

Om det behövs för att motverka en allvarlig störning i det finansiella systemet i Sverige, kan Riksgälden ge förebyggande statligt stöd genom garantier till den centrala motparten. Förebyggande statligt stöd kan även lämnas genom garantier till Riksbanken för återbetalning av likviditetsstöd som banken lämnar till en central motpart. Förebyggande statligt stöd får lämnas för fortsatt verksamhet i en central motpart som är livskraftig. Stödet ska vara tillfälligt och stå i proportion till omfattningen av den allvarliga störningen.