Frågor och svar om MREL

Frågor och svar – MREL

Det är ett regelverk som handlar om att banker och institut ska ha en tillräckligt stor andel nedskrivningsbara skulder som går att omvandla till kapital om de hamnar i kris. Syftet är att staten vid en eventuell resolution ska kunna fortsätta hålla igång verksamheten, utan att använda skattepengar.

Publicerat 2019-10-18

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution framgår att MREL är ett krav som styr hur stora ett företags medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i relation till företagets totala skulder och kapitalbas. En medräkningsbar kvalificerad skuld är en skuld som uppfyller villkoren i 2 kap. 2 § lagen om resolution (kvalificerad skuld) och 2 kap. 2 § Riksgäldens föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution (nedräkningsbar kvalificerad skuld).

Riksgäldens föreskrifter anger bland annat att en kvalificerad skuld är medräkningsbar för att uppfylla MREL-kravet om den obligation eller andra skuldförbindelse som skulden hänför sig till har getts ut och är fullt betald, om obligationens eller skuldförbindelsens återstående löptid är minst ett år samt om skulden inte hänför sig till ett derivat. Vidare definierar Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1624 strukturerade produkter som ”skuldförbindelser med inbäddade derivatkomponenter, vars vinster är kopplade till en underliggande säkerhet eller ett index”.

Minimikravet för nedskrivningsbara skulder får därmed, utifrån gällande rätt, ej uppfyllas med strukturerade produkter eftersom dessa hänför sig till derivat.

 

Publicerat 2018-06-28

Enligt 5 kap. 2 § lagen (2015:1016) om resolution ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland innehålla vissa särskilda avtalsvillkor. Villkoren ska innebära att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenären accepterar en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering. Syftet med att ställa krav på sådana avtalsvillkor är att säkerställa att det är möjligt att skriva ned eller konvertera skulderna i fråga.

Närmare bestämmelser om vad avtalsvillkoren ska innehålla finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075. Utöver dessa generella krav har Riksgälden enligt 2 kap. 3 § Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution rätt att ställa ytterligare krav på skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland om dessa används för att uppfylla MREL. Enligt nämnda paragraf får Riksgälden begära att ett företag lämnar uppgifter som visar att ett beslut om att skriva ned eller konvertera en skuld som omfattas av lagstiftningen i ett tredjeland får verkställas i det landet. Om företaget inte lämnar sådana uppgifter får skulden inte användas för att uppfylla kravet.

Inom ramen för den löpande övervakningen av MREL:s efterlevnad kan Riksgälden, i fråga om kapitalinstrument och skulder som används för att uppfylla kravet, komma att begära in uppgifter som visar att ett beslut om nedskrivning eller konvertering ges verkan enligt lagstiftningen i det tredjelandet (till exempel ett rättsutlåtande som visar att de särskilda avtalsvillkoren ges verkan i det tredjelandet). Företagen som avser att helt eller delvis uppfylla MREL med skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska därför ha beredskap för att utan dröjsmål lämna in sådana uppgifter om det begärs av myndigheten.

Publicerat 2018-10-08

Riksgälden har fastslagit ett antal principer för hur företagen bör uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) för att betraktas som resolutionsbara, bland annat att MREL bör uppfyllas med en viss andel medräkningsbara skulder (skuldandelsprincipen). Se avsnitt 5.2.1 i beslutspromemorian.

Skuldandelen ska vid var tidpunkt motsvara minimikapitalkrav och pelare 2-krav (nominellt belopp). För företag som bedöms kunna hanteras genom konkurs eller likvidation är skuldandelsprincipen inte tillämplig.

Riksgälden kommer i sin övervakning av företagens efterlevnad av MREL att följa upp att företagen har tillräckligt med utestående medräkningsbara skulder för att efterleva skuldandelsprincipen. Den information om minimikapitalkrav och pelare 2-krav som Riksgälden behöver för övervakningen kommer att inhämtas från Finansinspektionen kvartalsvis. För majoriteten av de företag som omfattas av skuldandelsprincipen redovisar Finansinspektionen de kapitalkrav som ligger till grund för skuldandelen kvartalsvis i publikationen ”Kapitalkrav för svenska banker”.

Publicerat 2019-12-18

Av 4 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution följer att beslut om MREL ska fattas i anslutning till resolutionsplaneringen. I 7 § förordningen (2015:1034) om resolution anges att Riksgälden som huvudregel ska uppdatera företagens resolutionsplaner årligen. Således kommer även beslut om MREL som huvudregel att uppdateras årligen. För institut som enligt beslut av Riksgälden omfattas av s.k. förenklade skyldigheter fattas beslut om planer och MREL som huvudregel vartannat år.

Beslut om resolutionsplaner och MREL fattas som huvudregel i december och kraven börjar därefter gälla den 1 januari efterföljande år. I fråga om företag som ingår i gränsöverskridande koncerner involverar de årliga besluten om planer och MREL fler myndigheter än Riksgälden. Av detta skäl kan beslutstillfället för sådana företag komma att skilja sig från övriga företag.

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution och artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 framgår att kravet ska uttryckas i procent av företagets totala skulder och kapitalbas. Samtidigt ska MREL enligt samma förordning beräknas med utgångspunkt i företagets riskvägda kapitalkrav. Det krav som framgår av beslutet beräknas således utifrån tillämpliga riskvägda kapitalkrav och uttrycks i relation till totala skulder och kapitalbas.

Publicerat 2019-12-18

Beslutet om MREL avser endast storleken på kravet. Utöver det beslutade kravet, tillämpar Riksgälden ett antal principer för hur kravet ska uppfyllas, däribland att kravet ska;

1) uppfyllas helt med efterställda instrument (efterställdhetsprincipen)

2) bestå av en viss mängd skulder (skuldandelsprincipen). Principen är endast tillämplig för de institut som enligt plan ska bli föremål för resolutionsåtgärder. I de fall ett sådant institut ingår i en grupp gäller principen endast kravet på gruppnivå.

Efterställdhetsprincipen ska vara uppfylld senast den 1 januari 2022. Detta med undantag för sådana dotterföretag som beskrivs nedan. För dessa kommunicerar Riksgälden individuella infasningsdatum.

För dotterföretag som ingår i koncerner som ska hanteras sammanhållet i resolution, en så kallad SPE-strategi (Eng. Single Point of Entry, resolution med en ingångspunkt, dvs. en resolutionsstrategi som bygger på att endast moderföretaget i en koncern försätts i resolution.) tillämpar Riksgälden en ytterligare princip för hur kravet ska uppfyllas. För dessa företag gäller – utöver principen om efterställning – att de skulder som används för att uppfylla det individuella kravet ska vara utgivna till det institut inom koncernen som ska försättas i resolution (vanligtvis moderföretaget).

Dessa principer uttrycker Riksgäldens syn på hur företagen ska uppfylla MREL för att betraktas som resolutionsbara. Principerna tillämpas i den prövning som följer av 3 kap. 10 eller 11 § lagen om resolution, dvs. en prövning av i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla institutet respektive koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolution på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Inom ramen för denna prövning utvärderar Riksgälden företagets efterlevnad av principerna. Om de inte efterlevs kommer en fördjupad prövning inledas, vilken i förlängningen – om det anses föreligga ett väsentligt hinder mot resolution – kan resultera i att den process som framgår av 3 kap. 12–24 §§ lagen om resolution inleds (se avsnitt 5.1 i beslutspromemorian).

Publicerat 2017-10-06

Minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) ska senast den 1 januari 2022 uppfyllas med efterställda instrument. Riksgälden kommer under infasningsperioden löpande övervaka att uppbyggnaden av efterställda skulder sker i en rimlig takt. Bedömningen av vad som utgör rimlig takt kommer ske med hänsyn till företagens individuella förutsättningar och rådande marknadsomständigheter samt med beaktande av bl.a. följande:

  • Att uppbyggnaden av efterställda skulder sker med hänsyn tagen till företagets kapacitet att ge ut sådana skulder (även under mindre goda marknadsförhållanden) och att emissionsplanen utformas på ett sätt som inte förutsätter en ökad skuldsättning hos företaget. Uppbyggnaden bör ske i en jämn takt, t.ex. ska företaget undvika att förlägga en hög andel av den totala emissionsvolymen mot slutet av infasningsperioden.

  • Om företagen avser att uppfylla kravet med insolvensrättsligt efterställda skulder, att – med hänsyn till osäkerheten kring tidplanen för ett eventuellt införande av regler om insolvensrättslig efterställning – emissionsplanen innefattar en strategi för hur efterställningskravet ska uppfyllas om ett sådant införande sker vid en senare tidpunkt än den som företaget baserat sin plan på.

  • Om företagen avser och bedömer att det är möjligt att uppfylla efterställningskravet genom att ge ut skuldinstrument som blir efterställda med fördröjning (dvs. vid en annan tidpunkt än emissionstillfället), att sådana instrument enbart används för att hantera kontraktsrestriktioner i utestående supplementärkapitalinstrument.

 

Publicerat 2017-10-06

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution framgår att MREL är ett krav som styr hur stora ett företags medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i relation till företagets totala skulder och kapitalbas. En medräkningsbar kvalificerad skuld är en skuld som uppfyller villkoren i 2 kap. 2 § lagen om resolution (kvalificerad skuld) och 2 kap. 2 § Riksgäldens föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution (medräkningsbar kvalificerad skuld).

Skulder i form av instrument som tidigare helt eller delvis kvalificerats för inräkning i ett instituts kapitalbas, får användas för att uppfylla MREL förutsatt att dessa villkor är uppfyllda. Ett supplementärkapitalinstrument utgör enligt 2 kap. 2 § lagen om resolution inte en kvalificerad skuld. Sådana instrument är således inte medräkningsbara till den del som avskrivits i enlighet med artikel 64 i tillsynsförordningen. (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012).

Publicerat 2019-12-18

Riksgälden beslutar om minimikrav på individuell nivå för alla kreditinstitut och värdepappersbolag som ska få ett sådant beslut enligt lagen om resolution. Därutöver fattar Riksgälden beslut om minimikrav på gruppnivå.

Publicerat 2019-12-18

För systemviktiga institut beaktas pelare 2-krav i minimikravet endast om de har fastställts av Finansinspektionen i den samlade kapitalbedömning som inspektionen gör avseende företaget inom ramen för den s.k. översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP). För institut för vilka ingen samlad kapitalbedömning har gjorts utgörs förlustabsorberingsbeloppet (FAB), och i förekommande fall återkapitaliseringsbeloppet (ÅKB), enbart av minimikapitalkravet i pelare 1. Samma sak gäller för icke systemviktiga institut för vilka en ÖUP fastställts.

Pelare 2-krav som i sin helhet är motiverade av makrotillsynskäl (t.ex. systemriskpåslag i pelare 2 och systemkritisk värdepapperisering) exkluderas helt i beräkningen av FAB.

Pelare 2-krav som av Finansinspektionen beräknas enligt en metod som innebär att delar av kraven indirekt avspeglar makrotillsynsrisker reduceras i FAB med den andel av kravet som motsvarar sådana risker.

I ÅKB görs inga motsvarande reduceringar eftersom beräkningen av ÅKB inte styrs av huruvida pelare 2-kraven är makrotillsynsmotiverade eller ej, utan utifrån en bedömning av vilka kapitalkrav som bedöms vara tillämpliga efter resolution (Se avsnitt 3.2 i Riksgäldens beslutspromemoria). 

Exempel: PD-justeringar för företagsriskvikter

Pelare 2-påslaget avseende s.k. PD-justeringar för företagsriskvikter framräknas genom att det justerade riskvägda exponeringsbeloppet multipliceras med minimikapitalkravet, kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska bufferten samt, i förekommande fall, systemriskpåslaget i pelare 2 och systemriskbufferten. Av dessa kapitalkravskomponenter är de tre sistnämnda makrotillsynsmotiverade. Den del av påslaget som motsvarar dessa krav reduceras i FAB.

Publicerat 2019-12-18

Beräkningen av minimikravet baseras på uppgifter om institutens 1) kapitalkrav samt 2) totala skulder och kapitalbas. 

KAPITALKRAVSUPPGIFTER

Enligt Artikel 1.2 av Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 ska Riksgälden basera MREL-kravet  på de kapitalkrav som för närvarande är tillämpliga för ett institut.

För institut för vilka Finansinspektionen under det senaste året har genomfört en översyns- och utvärderingsprocess (ÖUP), hämtas som grundregel samtliga kapitalkravsuppgifter (ej prognosvärden) från den samlade kapitalbedömning som framgår av ÖUP:n. Som huvudregel baseras denna bedömning på data per den 31 december närmaste föregående år.  

För institut för vilka Finansinspektionen inte genomfört en ÖUP under det senaste året, hämtas uppgifter om institutets pelare 2-krav från den senast tillgängliga ÖUP:n (faktisk eller prognos). Övriga kapitalkravsuppgifter för dessa institut, samt för institut som saknar en ÖUP, inhämtar Riksgälden direkt från instituten. Dessa uppgifter baseras, i enlighet med ovan, som huvudregel på data per 31 december närmaste föregående år.

Information om vilka pelare 2-krav som direkt eller indirekt avspeglar makrotillsynsrisker och hur stor andel av kravet som motsvarar sådana risker, dvs. de belopp som reduceras i FAB, inhämtas också från Finansinspektionen (se även fråga om hur pelare 2-krav beaktas i minimikravet).

UPPGIFTER OM TOTALA SKULDER OCH KAPITALBAS

Uppgifter om totala skulder och kapitalbas inhämtas som huvudregel från instituten inom ramen för den årliga rapporteringen för resolutionsplanering. Dessa uppgifter baseras på data per 31 december närmaste föregående år.

UNDANTAG

Beslut om minimikravet utgår som huvudregel, utifrån ovan redogörelse, från data per 31 december närmaste föregående år.

Om motiverat med hänsyn till omständigheter som har väsentlig påverkan på minimikravet (t.ex. betydande verksamhetsförändringar eller ändrade kapitalkrav) kan beslutet baseras på uppgifter om kapitalkrav och totala skulder och kapitalbas per ett annat referensdatum än de som anges ovan. I sådana fall används uppgifter som instituten inrapporterat till Riksgälden. Uppgifter om institutets pelare 2-krav utgår dock som huvudregel alltjämt från den senast tillgängliga ÖUP:n (faktisk eller prognos).

Relaterat innehåll

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075

Tillämpning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder

Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2)