I huvudsak oförändrade riktlinjer

Pressmeddelande 21 september 2005

Riksgäldskontoret har idag överlämnat sitt årliga förslag till riktlinjer för den övergripande förvaltningen av statsskulden. Förslaget motsvarar i stort gällande riktlinjer. Nytt är att riktvärdet för den nominella skuldens löptid ska anges i genomsnittlig räntebindningstid. Vidare föreslås att utrymmet för Riksgäldskontorets räntepositioner fastställs till 0,5 års duration.

Huvudpunkterna i förslaget är:

· Andelen valutalån i statsskulden ska långsiktigt minska till 15 procent. Riktvärdet för valutaskuldens amortering under 2006 sätts till 25 miljarder kronor.

· Andelen real skuld i statsskulden ska långsiktigt öka till 20-25 procent. Ökningstakten ska vägas mot utvecklingen av efterfrågan på realobligationer och kostnaderna för upplåning i andra skuldslag med beaktande av risk.

· Riktvärdet för den genomsnittliga räntebindningstiden i den nominella kron- och valutaskulden sätts till 3,1 år. Det motsvarar det nuvarande löptidsriktvärdet på 2,5 års duration.

· Riksgäldskontoret får ta räntepositioner på högst 0,5 års duration.

Riksgäldskontoret förordar en oförändrad löptid i statsskulden. Visserligen finns det tecken på att mer varaktiga förändringar i relationen mellan långa och korta räntor kan vara på väg, men vi menar att det är så pass osäkert att det finns skäl att avvakta med eventuella åtgärder för att kunna göra en mer välgrundad bedömning av förändringarnas karaktär. En oförändrad löptid framstår därför som det bästa alternativet i dagsläget.

Det främsta motivet bakom förslaget att byta löptidsmått är att räntebindningstid är ett mer ändamålsenligt styrmått för statskuldens löptid än duration. Det vi vill kontrollera med valet av löptid är ränteomsättningsrisken, dvs. risken för stora svängningar i kostnaderna för skulden till följd av att den måste sättas om till ofördelaktig ränta. Det kan man göra genom att styra sammansättningen av kort och lång löptid. Med ett styrmått som inte påverkas av ändringar i marknadsräntorna påverkas inte heller våra emissionsplaner av dessa. Det innebär att sammansättningen av kort och lång löptid blir densamma oavsett ränteläge, vilket är något som vi eftersträvar med styrsystemet.

Riksgäldskontorets mandat att ta räntepositioner bör liksom tidigare uttryckas i termer av duration. Anledningen är att duration är ett mer ändamålsenligt mått på ränterisken i en position, eftersom det inte bara är ett löptidsmått utan även ett mått på hur räntekänslig positionen är (dvs. hur mycket värdet på positionen förändras om räntan ändras).

Riksgäldskontorets mandat att ta räntepositioner bör fastställas till 0,5 års duration. Därigenom formaliseras det synsätt vi haft, som inneburit att den operativa förvaltningens positionsutrymme legat utanför det av regeringen angivna riskmandatet. Den aktiva förvaltningen i utländsk valuta har under ett flertal år tilldelats ett positionsutrymme på 0,2 års duration. För att inte begränsa denna möjlighet att via kortsiktiga räntepositioner minska kostnaderna för statsskulden bör det samlade positionsutrymmet sättas till 0,5 år.

Statsskulden ska enligt lag förvaltas så att kostnaden långsiktigt minimeras samtidigt som risken, och penningpolitikens krav, beaktas. Riktlinjerna för 2006 fastställs av regeringen senast den 15:e november.

Styrelseledamot Ingemar Hansson reserverade sig mot beslutet om riktvärdet för den genomsnittliga räntebindningstiden i den nominella kron- och valutaskulden. Han ansåg att riktvärdet ska sättas till 3,3 år.

För mer information kontakta:

Bo Lundgren, riksgäldsdirektör, tel: 08 - 613 46 51
Sara Bergström, chefsekonom, tel: 08 - 613 47 43
Charlotte Lundberg, chef för Skuldförvaltning, tel: 08 - 613 46 47

Förslag till riktlinjer 2006-2008