Replik i DI: "Var banken ligger spelar mindre roll"

2 juni 2017

Riksgälden skriver i en replik på DI Debatt i dag att den nya ordningen för bankkrishantering innebär att det, oavsett i vilket land huvudkontoret ligger, är bankernas aktieägare och långivare som ska bära kostnaderna för en kris. Däremot skulle en flytt av en banks huvudkontor innebära att svensk ekonomi blir mer beroende av hur utländska myndigheter agerar.

Bilden av att Sverige skulle bli kvitt en stor kostnadsbörda om bankerna flyttade sina huvudkontor utomlands behöver nyanseras. En viktig aspekt som tycks förbises i debatten är att Sverige sedan förra året har en ordning för att hantera krisande banker som i praktiken förbjuder statliga räddningsinsatser med skattemedel.

Finanskriser är mycket kostsamma för samhällsekonomin. För att begränsa skadeverkningarna finns det därför skäl för staten att hantera krisande banker annorlunda än andra företag. Historiskt, som under den svenska 1990-tals krisen, har det skett genom att staten har gett olika former av stöd till banksystemet. Den modellen är inte längre rådande.

Som en följd av finanskrisen har det införts särskilda ramverk i Sverige, inom EU och i andra betydande ekonomier, som bygger på att det ska vara aktieägare och långivare som fullt ut ska ansvara för de förluster som drabbar banken i en kris.

Statens, i Sveriges fall Riksgäldens, uppgift är att se till att krisdrabbade banker hanteras under ordnade former utan att några skattemedel eller andra offentliga resurser används. Kort sagt syftar den nya ordningen till att rädda bankernas samhällsnyttiga funktioner men inte deras ägare eller långivare.

Att staten och skattebetalarna inte längre ska komma till bankernas undsättning innebär dock inte att de samhällsekonomiska kostnaderna uteblir vid en framtida finanskris. En fungerande krishanteringsordning innebär att kostnaderna minimeras, men om en allvarlig kris uppstår kommer störningarna i ekonomin sannolikt ändå bli betydande. Inte i form av statligt finansierade räddningsaktioner av banker, men i form av minskad produktion och sysselsättning, försämrade offentliga finanser, ökad statskuld etc.

Hur stora dessa kostnader blir för enskilda länders ekonomier styrs i första hand av hur pass omfattande aktiviteter den krisdrabbade banken bedriver i landet. Var bankens huvudkontor är lokaliserat är i sammanhanget av mindre betydelse.

Att en kris i någon av de fyra storbankerna skulle bli smärtsam för den svenska ekonomin förändras inte om huvudkontoret skulle ligga i något annat land. Det som däremot skulle bli konsekvensen är bland annat att svenska myndigheter förlorar inflytandet över tillsyn och krishantering av bankerna. Vår ekonomi blir således i högre grad beroende av hur utländska myndigheter väljer att agera för att förebygga och hantera kriser.

Det är i första hand ur detta perspektiv som frågan om de svenska bankernas hemvist ska ses.

Johanna Fager Wettergren 
Chef för Finansiell stabilitet och konsumentskydd på Riksgälden