Början av 1900-talet

Lån till investeringar

Sverige hade 1910 en relativt stor valutaskuld. Pengarna hade använts till investeringar i den infrastruktur som skapade det moderna Sverige: järnvägar, vattenkraft, telefonsystem. Till skillnad mot andra stater lånade staten inte för att föra krig eller till konsumtion.

Sverige kapitalexportör

Åren efter det första världskriget köptes en stor del av de utlandsägda obligationerna tillbaka från de krigshärjade länderna till ett fördelaktigt pris och ersattes med inhemsk upplåning. Europa behövde pengar för att bygga upp vad fem års krig raserat och Sverige, som stått utanför, blev ett kapitalexporterande land. Perioden fram till 1970-talet var relativt odramatisk för Riksgälden. Fram till mitten av 1970-talet hade den offentliga sektorn överskott genom stora inbetalningar till AP-fonderna.

Oljeprischocker under 1970-talet

Oljeprishöjningar 1973 och 1979 ledde till en internationell lågkonjunktur och bidrog till att svensk ekonomi kom i obalans. Stora kostnadsökningar gjorde att den svenska konkurrenskraften blev dålig. Industrin fick det allt svårare. För att rädda svensk basindustri devalverade Sverige flera gånger vilket gjorde importen dyrare. Riksgälden lånade i utlandet för att finansiera de löpande underskotten i statsbudgeten. Räntorna på utlandslånen växte snabbt. Statens budgetunderskott växte från 7 procent 1976 till 11 procent av bruttonationalprodukten 1982. Efter flera devalveringar ökade tillväxten igen.