Finansieringssystemet av kärnavfall

Den 1 september 2018 fick Riksgälden utökade uppgifter inom finansieringssystemet för omhändertagande av kärntekniska restprodukter. De uppgifter som tidigare legat på Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) överfördes då till Riksgälden. I korthet betyder det att Riksgälden nu får det övergripande ansvaret att säkerställa kärnkraftsindustrins betalningsansvar och att följa upp att finansieringssystemet fungerar som det ska.

Riksgälden ska granska de olika kostnadsberäkningar och osäkerhetsanalyser som kärnkraftsindustrin lämnar vart tredje år. Baserat på dessa underlag lämnar sedan Riksgälden förslag till regeringen på hur stora avgifterna till kärnavfallsfonden och säkerheterna bör vara.

De tidigare uppgifterna att granska värdebeständigheten i ställda säkerheter, bland annat utifrån att de kan komma att behöva påkallas först flera decennier fram i tiden, kommer att samordnas med de nya uppgifterna.

Systemet ska skydda skattebetalarna

I början av 1980-talet beslutade regeringen om en särskild finansiering av kostnaderna för att i framtiden på ett säkert sätt ta hand om det använda kärnbränslet, för att avveckla kärnkraftsreaktorerna och för den forskning och utveckling inom detta område.

Syftet med systemet är att det är kärnkraftsindustrin och inte skattebetalarna som ska finansiera de åtgärder som behövs. Detta är reglerat i finansieringslagen (lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter) och finansieringsförordningen (förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter.

Tillståndshavarna är betalningsskyldiga

Den som har ett kärntekniskt tillstånd, som ges enligt kärntekniklagen (lagen 1984:3 om kärnteknisk verksamhet) till bland annat kärnkraftverk, är skyldig att genomföra och finansiera de åtgärder som behövs för en säker hantering och slutförvaring av verksamhetens restprodukter. Tillståndshavaren ska också genomföra och finansiera en säker avveckling och rivning av anläggningarna när verksamheten inte längre ska bedrivas. Det är respektive kärnkraftsföretag och andra avgiftsskyldiga tillståndshavare som har det fulla ansvaret för alla sina kostnader.

Dessa tillståndshavare ska därför betala en kärnavfallsavgift till kärnavfallsfonden. Avgiften fastställs vart tredje år för kommande treårsperiod. Avgiftsnivån beräknas individuellt för varje tillståndshavare så att de beräknade totala framtida avgifterna tillsammans med de fonderade medlen motsvarar de beräknade totala framtida kostnaderna för tillståndshavaren. Avgiften tas ut med ett visst belopp per kWh levererad el från en tillståndshavare. Avgiften kan också bestämmas som ett årligt belopp i kronor, till exempel för en avgiftsskyldig som inte längre producerar el. Regeringen beslutar om avgifternas storlek efter förslag av Riksgälden (tidigare förslag av SSM).

Den som är skyldig att betala kärnavfallsavgift ska också ställa säkerhet till staten för de kostnader som avgiften ska täcka, men som inte täcks av de inbetalade och fonderade avgiftsmedlen. För kärnkraftverken ska dessutom ytterligare en säkerhet ställas för kostnader som kan uppstå till följd av oplanerade händelser.

Kärnkraftsföretagen har bildat det gemensamt ägda bolaget Svensk kärnbränslehantering (SKB) för att ta hand om det radioaktiva avfallet. Bolaget beräknar också de återstående kostnaderna för programmet. De återstående kostnaderna för kärnavfallsprogrammet beräknas till ca 106 miljarder kronor.

Kärnavfallsavgiften betalas till kärnavfallsfonden

Avgifterna placeras hos Kärnavfallsfonden, som är en statlig myndighet med egen styrelse men inga anställda. Kammarkollegiet sköter på styrelsens uppdrag kansliuppgifter och kapitalförvaltning av fonden.

Varje tillståndshavare har en andel i fonden. Andelens storlek beräknas löpande utifrån tillståndshavarens inbetalningar, erhållna utbetalningar och avkastningen på placeringarna. Om det finns fonderade medel kvar när alla kostnader för en viss tillståndshavare är täckta, ska återbetalning ske av resterande belopp till inbetalaren.

Kapitalet i kärnavfallsfonden placeras på de finansiella marknaderna. Fonden har tidigare varit begränsad till att placera i konto i Riksgälden samt svenska statsobligationer och svenska säkerställda bostadsobligationer. Numera finns möjligheter att placera i svenska och utländska aktier och andra räntebärande finansiella instrument än de nyss nämnda. Vidare får derivatinstrument användas för att begränsa risker och effektivisera förvaltningen.

Behållningen i Kärnavfallsfonden uppgick vid utgången av 2017 till 67,2 miljarder kronor. Sedan finansieringssystemet inrättades 1982 har 50 miljarder kronor betalats in till fonden och 36 miljarder kronor betalats ut för att täcka kostnader. Avkastningen i fonden har uppgått till sammanlagt 54 miljarder kronor. De återstående kostnaderna för hela kärnavfallsprogrammet beräknas till ca 106 miljarder kronor.

Inbetalda medel får användas för vissa ändamål

Fonderade avgiftsmedel får användas av inbetalaren för att finansiera kostnader som legat till grund för avgiftsberäkningen och som även regleras i lagstiftningen på området. Avgiftsmedlen får också användas för att täcka vissa kostnader för forskning och utveckling, statliga myndigheters tillsyn, ärendehantering, medelsförvaltning m.m. samt stöd till kommuner. Riksgälden (tidigare SSM) och i vissa fall regeringen beslutar om utbetalningar från fonden.