Frågor och svar om minimikravet på nedskrivningsbara skulder

Den 23 februari 2017 publicerade Riksgälden en beslutspromemoria om minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL). Nedan besvaras ett antal frågor som inkommit till Riksgälden med anledning av beskeden i promemorian. Sidan kommer vid behov att kompletteras med ytterligare frågor och svar.

Under vilka förutsättningar får skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland användas för att uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL)?

Publicerat 2018-06-28

Enligt 5 kap. 2 § lagen (2015:1016) om resolution ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland innehålla vissa särskilda avtalsvillkor. Villkoren ska innebära att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenären accepterar en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering. Syftet med att ställa krav på sådana avtalsvillkor är att säkerställa att det är möjligt att skriva ned eller konvertera skulderna i fråga.

Närmare bestämmelser om vad avtalsvillkoren ska innehålla finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075. Utöver dessa generella krav har Riksgälden enligt 2 kap. 3 § Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution rätt att ställa ytterligare krav på skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland om dessa används för att uppfylla MREL. Enligt nämnda paragraf får Riksgälden begära att ett företag lämnar uppgifter som visar att ett beslut om att skriva ned eller konvertera en skuld som omfattas av lagstiftningen i ett tredjeland får verkställas i det landet. Om företaget inte lämnar sådana uppgifter får skulden inte användas för att uppfylla kravet.

Inom ramen för den löpande övervakningen av MRELs efterlevnad kan Riksgälden, i fråga om kapitalinstrument och skulder som används för att uppfylla kravet, komma att begära in uppgifter som visar att ett beslut om nedskrivning eller konvertering ges verkan enligt lagstiftningen i det tredjelandet (t.ex. ett rättsutlåtande som visar att de särskilda avtalsvillkoren ges verkan i det tredjelandet). Företagen som avser att helt eller delvis uppfylla MREL med skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska därför ha beredskap för att utan dröjsmål lämna in sådana uppgifter om det begärs av myndigheten.

Hur kommer skuldandelsprincipen att följas upp?

Publicerat 2018-10-08

Riksgälden har fastslagit ett antal principer för hur företagen bör uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) för att betraktas som resolutionsbara, bland annat att MREL bör uppfyllas med en viss andel medräkningsbara skulder (skuldandelsprincipen). (Se avsnitt 5.2.1 i beslutspromemorian.

Skuldandelen ska vid var tidpunkt motsvara minimikapitalkrav och pelare 2-krav (nominellt belopp). För företag som bedöms kunna hanteras genom konkurs eller likvidation är skuldandelsprincipen inte tillämplig.

Riksgälden kommer i sin övervakning av företagens efterlevnad av MREL att följa upp att företagen har tillräckligt med utestående medräkningsbara skulder för att efterleva skuldandelsprincipen. Den information om minimikapitalkrav och pelare 2-krav som Riksgälden behöver för övervakningen kommer att inhämtas från Finansinspektionen kvartalsvis. För majoriteten av de företag som omfattas av skuldandelsprincipen redovisar Finansinspektionen de kapitalkrav som ligger till grund för skuldandelen kvartalsvis i publikationen ”Kapitalkrav för svenska banker”.

Hur kommer besluten om MREL på nedskrivningsbara skulder att utformas?

Publicerat 2017-10-06 

Av 4 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution följer att beslut om MREL ska fattas i anslutning till resolutionsplaneringen. I 7 § förordningen (2015:1034) om resolution anges att Riksgälden som huvudregel ska uppdatera företagens resolutionsplaner årligen. Således kommer även beslut om MREL som huvudregel att uppdateras årligen. Avseende tidpunkt är Riksgäldens avsikt att beslut om uppdatering av resolutionsplaner och MREL ska fattas i december och att kraven därefter ska börja gälla den 1 januari efterföljande år. I fråga om företag som ingår i gränsöverskridande koncerner involverar de årliga besluten om planer och MREL fler myndigheter än Riksgälden. Av detta skäl kan beslutstillfället för sådana företag komma att skilja sig från övriga företag.

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution och artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 av den 23 maj 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterier som avser metoden för att fastställa minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder framgår att kravet ska uttryckas i procent av företagets totala skulder och kapitalbas. Samtidigt ska MREL enligt samma förordning beräknas med utgångspunkt i företagets riskvägda kapitalkrav (se nämnda beslutspromemoria för närmare beskrivning). Det krav som kommer att framgå av beslutet kommer således att vara uttryckt i relation till totala skulder och kapitalbas.

Beslutet om MREL kommer endast att avse storleken på minimikravet. Av beslutspromemorian framgår att Riksgälden också avser tillämpa ett antal principer för hur MREL ska uppfyllas, däribland att kravet ska uppfyllas med en viss andel skulder samt att kravet till 1 januari 2022 ska uppfyllas helt med efterställda instrument. Dessa principer uttrycker Riksgäldens syn på hur företagen bör uppfylla MREL för att betraktas som resolutionsbara. Principerna kommer att tillämpas i den prövning som följer av 3 kap. 10 eller 11 § lagen om resolution, dvs. prövningen av i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla institutet respektive koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolution på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Inom ramen för denna prövning kommer Riksgälden att utvärdera företagets efterlevnad av principerna. Om de inte efterlevs kommer en fördjupad prövning inledas, vilken i förlängningen – om det anses föreligga ett väsentligt hinder mot resolution – kan resultera i att den process som framgår av 3 kap. 12–24 §§ lagen om resolution inleds (se avsnitt 5.1 i beslutspromemorian).

Hur kommer Riksgälden att övervaka uppbyggnaden av efterställda skulder?

Publicerat 2017-10-06

Minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) ska senast den 1 januari 2022 uppfyllas med efterställda instrument. Riksgälden kommer under infasningsperioden löpande övervaka att uppbyggnaden av efterställda skulder sker i en rimlig takt. Bedömningen av vad som utgör rimlig takt kommer ske med hänsyn till företagens individuella förutsättningar och rådande marknadsomständigheter samt med beaktande av bl.a. följande:

  • (i) Att uppbyggnaden av efterställda skulder sker med hänsyn tagen till företagets kapacitet att ge ut sådana skulder (även under mindre goda marknadsförhållanden) och att emissionsplanen utformas på ett sätt som inte förutsätter en ökad skuldsättning hos företaget. Uppbyggnaden bör ske i en jämn takt, t.ex. ska företaget undvika att förlägga en hög andel av den totala emissionsvolymen mot slutet av infasningsperioden.
  • (ii) Om företagen avser att uppfylla kravet med insolvensrättsligt efterställda skulder, att – med hänsyn till osäkerheten kring tidplanen för ett eventuellt införande av regler om insolvensrättslig efterställning – emissionsplanen innefattar en strategi för hur efterställningskravet ska uppfyllas om ett sådant införande sker vid en senare tidpunkt än den som företaget baserat sin plan på.
  • (iii) Om företagen avser och bedömer att det är möjligt att uppfylla efterställningskravet genom att ge ut skuldinstrument som blir efterställda med fördröjning (dvs. vid en annan tidpunkt än emissionstillfället), att sådana instrument enbart används för att hantera kontraktsrestriktioner i utestående supplementärkapitalinstrument.

Kan minimikravet för nedskrivningsbara skulder (MREL) uppfyllas med skulder som tidigare kvalificerats för kapitalbasen?

Publicerat 2017-10-06

Av 4 kap. 1 § lagen om resolution framgår att MREL är ett krav som styr hur stora ett företags medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i relation till företagets totala skulder och kapitalbas. En medräkningsbar kvalificerad skuld är en skuld som uppfyller villkoren i 2 kap. 2 § lagen om resolution (kvalificerad skuld) och 2 kap. 2 § Riksgäldens föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution (medräkningsbar kvalificerad skuld).

Skulder i form av instrument som tidigare helt eller delvis kvalificerats för inräkning i ett instituts kapitalbas, får användas för att uppfylla MREL förutsatt att dessa villkor är uppfyllda. Ett supplementärkapitalinstrument utgör enligt 2 kap. 2 § lagen om resolution inte en kvalificerad skuld. Sådana instrument är således inte medräkningsbara till den del som avskrivits i enlighet med artikel 64 i tillsynsförordningen. (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012).