Betalväxlar

Myndigheterna kan själva direktupphandla betalväxlar utan Riksgäldens godkännande.

Med betalväxlar, även kallat Payment Service Provider (PSP), kan myndigheten ta emot betalningar via till exempel betalkort, direktbetalningar i internetbanken och Swish. PayEx, IZettle och Dibs är exempel på företag som ger ut betalväxlar.

Inbetalningar till myndigheten ska utan fördröjning sättas in på ett av myndighetens bankkonton i en ramavtalsbank. Myndigheter får inte öppna bank-, redovisning-, eller transaktionskonton hos en icke ramavtalsleverantör utan Riksgäldens skriftliga godkännande.

Det är myndighetens ansvar att genomföra en korrekt upphandling enligt LOU och att tjänsten lever upp till ställda säkerhetskrav. Riksgälden rekommenderar att myndigheten analyserar de finansiella risker som kan vara förknippade med tjänster och leverantörer utanför ramavtalen.

Betalningsförordningen (2017:170) fastställer att myndigheterna ska använda de betalningstjänster som har upphandlats via ramavtalen. Betalväxlar är undantagna genom att de endast utgör en teknisk lösning för att förmedla betalningar. De räknas därför inte som en betalningstjänst i befintliga ramavtal.

Betalningstjänster utanför ramavtalen

Myndigheter måste ha ett skriftligt godkännande från Riksgälden för att få använda betalningstjänster utanför ramavtalen. I utvärderingen av om en betalningstjänst ska godkännas tar Riksgälden hänsyn till betalningsförordningen, rådande ramavtal, myndighetens behov, andra regelverk (till exempel EU-lagstiftning), likviditetsstyrning, finansiella risker samt kostnadsstruktur.