Regelverk

De regelverk som används för statens likviditetsstyrning är:

Betalningsförordningen

Förordning (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning (esv.se) reglerar hur myndigheterna ska hantera sina betalningar. Till förordningen har Riksgälden utfärdat föreskrifter och allmänna råd.

Förordningen fastställer att myndigheterna ska använda de betaltjänster som upphandlats via ramavtalen. Den fastställer också hur myndigheterna ska genomföra sina betalningar. Vissa delar av betalningsförordningen gäller även för affärsverken.

Betalningsförordningen tydliggör Riksgäldens och myndigheternas ansvar. I den regleras myndigheternas betalningar och att likviditeten ska hanteras över statens centralkonto hos Riksbanken. Myndigheterna ansvarar för sina betalningar, att de utförs i rätt tid, med rätt belopp och till rätt mottagare. I föreskrifterna finns de viktigaste principerna för hur myndigheterna ska genomföra sina betalningar säkert och effektivt.

Ramavtal

Riksgälden upphandlar ramavtal för statens räkning för betalningstjänster, kort- och resekontotjänster samt förbetalda kort. Ramavtalen definierar tjänster, villkor och pris. Ramavtalen är viktiga instrument för att säkerställa att statens betalningar är både säkra och kostnadseffektiva.

Enligt 10 § i betalningsförordningen (esv.se) ska en myndighet avropa betaltjänster enligt ramavtal som har träffats för statens räkning.

Budgetlagen

I budgetlagen (2011:203) 7 kapitel (esv.se) framgår att regeringen beslutar om vilka ändamål myndigheterna ska låna till. Regeringen beslutar även om villkor och ramar för utlåning till myndigheterna. 

Kapitalförsörjningsförordningen

Kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) (esv.se) reglerar delar av statens likviditetsstyrning. Förordningen fastställer att myndigheterna ska ta upp lån hos Riksgälden till anläggningstillgångar och att rörelsekapital i statens verksamhet finansieras via räntekontokrediter. Även myndigheternas räntekonton och anslagsutbetalningar regleras i förordningen.