Investerarskyddet

Investerarskyddet omfattar finansiella instrument som institut förfogar över i samband med att investeringstjänster utförs. Till exempel köp, försäljning eller deponering av värdepapper.

Skyddet gäller också pengar som ett institut tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med en investeringstjänst. Det vill säga samtliga tillgångar som ska förvaras med separationsrätt.

Svenska värdepappersinstitut och fondbolag som har Finansinspektionens tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet. Skyddet omfattar även tillgångar hos filialer till svenska institut i andra EES-länder.

För att tillhöra investerarskyddet ska institutet inneha något av de tillstånd som medför att institutet omfattas av skyddet. Därmed har institutets också avgiftsskyldighet.

Riksgälden kan efter ansökan besluta att investerarskyddet ska gälla tillgångar som finns hos en filial till ett svenskt institut i länder utanför EES. Under vissa förutsättningar kan det även gälla filialer till utländska institut i Sverige.

En investerare som är ett institut som tillhör investerarskyddet kan inte få ersättning från investerarskyddet.

Finansiella instrument 

Finansiella instrument definieras i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (riksdagen.se)