Statsobligationer prioriterade i riktlinjeförslaget för 2012-2014

29 september 2011 - Pressmeddelande

Riksgälden föreslår en mer flexibel styrning av den nominella kronskuldens löptid genom att riktvärdet anges som ett intervall i stället för punktvärde.

I riktlinjeförslaget har vi på uppdrag av regeringen analyserat hur löptider och andelar bör hanteras i ett scenario med betydligt mindre respektive större statsskuld.
Vår slutsats i analysen av en mindre skuld är att statsobligationer bör prioriteras och att det kan finnas skäl att ha en viss minsta upplåning i nominella statsobligationer. Under perioder med små lånebehov kan detta ge upphov till en viss överupplåning.

Löptidsintervall möjliggör en effektivare förvaltning

Riksgälden föreslår att den nominella kronskuldens löptid styrs inom ett målintervall i stället för mot ett exakt punktvärde. När lånebehovet är litet riskerar en alltför snäv styrning att bli ineffektiv och kostsam. Eftersom lånevolymen är liten i förhållande till den utestående skuldstocken får emissionerna liten effekt på skuldens sammansättning. Oväntade avvikelser från prognosen för lånebehovet får också större genomslag på den totala genomsnittliga löptiden.

Riksgälden föreslår följande riktlinjer för statsskuldens löptid:

  • Den nominella kronskuldens räntebindningstid för löptider upp till tolv år ska vara mellan 2,7 och 3,2 år 

  • Den utestående volymen av instrument med löptider över tolv år ska som högst uppgå till 65 miljarder kronor  

  • Valutaskuldens räntebindningstid ska vara 0,125 år  

  • Realskuldens räntebindningstid ska vara mellan 7 och 10 år 

Statsskuldens sammansättning föreslås vara oförändrad med 60 procent nominell kronskuld, 15 procent valutaskuld och 25 procent realskuld.

Miniminivå för obligationsupplåning för att säkerställa god likviditet

Slutsatserna av analysen av en mindre statsskuld är att utredningsuppdraget bör vidgas till en bredare diskussion om vilka åtgärder en sådan utveckling kan motivera. Erfarenheterna av krisen visar vikten av att bevara infrastruktur, likviditet och investerarbas i våra viktigaste lånemarknader. Därmed kan det finnas skäl att ha en viss minsta upplåning i den nominella obligationsmarknaden. Det föreslagna utredningsuppdraget avser möjligheten att låna mer än vad som krävs för att finansiera budgetsaldot och andra löpande betalningar i lägen då statsobligationsskulden riskerar att bli för liten för att upprätthålla god beredskap vid eventuella framtida kriser.

Riksgälden bedömer att överskottet från sådan extra upplåning skulle kunna placeras med låg risk och ändå ge tillräcklig avkastning för att täcka kostnaden för lånen. Möjligheten att behålla en viss årlig lånevolym skulle utgöra en billig försäkring mot risken att likviditet och infrastruktur försämras. Tillgångsportföljen kan dessutom fungera som buffert och ge visst skydd på kort sikt i en eventuell framtida kris.

På kortare sikt kan Riksgälden värna likviditeten i statsobligationsmarknaden bland annat genom byten och fokus på de mest handlade löptiderna och minska eller upphöra med upplåning i andra skuldslag.

 

Frågor besvaras av

Bo Lundgren, riksgäldsdirektör, telefon 08 613 45 00

Thomas Olofsson, chef skuldförvaltning 08 613 47 82

 

Följ oss på Twitter

twitter.com/olofssonthomas

twitter.com/riksgalden

twitter.com/unnijerndal

Förslag till riktlinjer för statsskuldens förvaltning 2012-2014